Sist jag steg upp klokan halv åtta en lördag kan jag inte minnas, men så var fallet idag. Stenhårt modellarbete för Clive Russel stod på schemat, vilket som tidigare gånger går ut på att sitta på närmaste lediga golvyta i fyra timmar och vänta på sin tur. När det sedan äntligen blev min tur att få håret stylat (jag fick håret färgat igår) satte jag mig i frisörstolen med höga förväntningar. Nu kommer han att koka ihop något helt awesome, tänkte jag. Men sedan fick jag så fantastiskt mycket tji. Han smetar in hela min skalp med vax och spray, och plockar fram sin allra finaste stålborste. Och pressar med all sin kraft ner håret så platt det någonsin kan bli. Och blåser det. Och pressar. Och sprayar. Och pressar.  Och just som jag inte trodde att en människa kunde se mer misslyckad ut kommer finalen. Björn Gustavsson-fjongarna vid öronen.
"Klart'!" he triumphantly announced. Och jag går tillbaka till mitt hörn och ser potentialen i att bli fotad av Bingo Rimér gå helt åt helvete.

En omgång smink och en grottmanströja senare var jag redo för fotografering.
Ett par minuter in i sessionen säger någon "vi rufsar till det", och kommer fram till mig och går bananer på mitt hår med en sprayflaska och närmast spasmiska handrörelser. Och jag är hemma.
Bingo håller med. "Det ser ut som att han har tagit i ett elstängsel! Kolla, om man byter snabbt mellan bilden med platt hår och den här ser det ut som han får stötar!" fnissar han och springer runt och visar alla. "Nu när du ser ut sådär vill jag ha ARG! Typ...Hulken! Hahaha! Du ser ut som Hulken! Hallå, visst fan ser han ut som Hulken?! Innan han sliter sönder tröjan! Ge mig Hulken nu!". Han springer skrikandes emot mig och börjar peta mig i örat. Det hade jag inte trott för en månad sedan. Bingo Rimér petar mig skrikandes i örat.

Bilderna som följde min genialiska omstyling blev väldigt bra, känns det som i alla fall.
Lär duga som profilbild på Facebook i alla fall. Eller som Bingo sade: "Ni kan ju säga till era kompisar att "fan, jag kände att jag ville ha en ny profilbild på Facebook, så jag ringde ju han Bingo Rimér då, så kom han och tog ett par bilder, hahaha!!".

Det här blogginlägget från hans personliga blogg samanfattar honom rätt väl.

http://www.beingbingo.se/?p=748

Har börjat komma in i stiga-upp-sju-och-jobba-konstant-mellan-klockan-åtta-och-fyra-rutinen nu. Än så länge har jag inte fått ta del av något av Thomsons projekt, men Eric säger varje dag att vi ska sätta oss ned och prata om vad jag kan och inte. Har därför spenderat all tid i veckan åt att jobba på nästa 3d-projekt. Har bestämt mig för att göra en scen med en Barret M82A1 .50 cal, världens mest overkill sniper rifle. Än så länge arbetar jag med själva modellen, men arbetet på hela scenen (som jag har några klevar idéer för) kommer jag troligtvis att sätta igång med nästa måndag. Räknar vi ihop antalet effektiva arbetstimmar hittills i veckan har jag lagt ned...ganska exakt ett dygn på modellen. That's a lot of fish.

 

Så blev det plötsligt väldigt mycket att göra de kommande veckorna.
Praktiken började idag, jag och Jonas fick plats på Thomson Interactive Media, som pillar med webbdesign, något som vi ine är sådär jätteawesome på. Det tycks bli två veckor förlängt skolarbete, vilket inte egentligen gör mig något, då jag har ett par arbeten jag skulle kunna behöva mer tid till.

Jag blev även kontaktad av Robin förra veckan...nej, det här fungerar inte. Jag kan inte låta formell och korrekt när jag skriver om någon så icke-formell och inkorrekt som Robin.
Saken var den att han ringde mig och bad mig förklara hur man 'öppnar en "krypterad" fil'. Jadu, Robin. Med tanke på hur du en gång tillkallade mig för att flytta en fil från Skrivbordet till Mina Dokument är det nog inte lönt att börja gå in på krypterade filer.
Han avslöjade sedan samtalers egentliga syfte, och berättade att han och hans kompis Anton i Svanström (börjar starkt misstänka att pojken faktiskt heter 'Anton I. Svanström') hade ett helt grymt projekt på gång.

De ska bli rappare.

Ta en kort paus, och fortsätt läsa när du tagit in det ordentligt.

Robin skall försöka sig på hip-hop. Och han vill att jag skall göra deras 'beats'.
Han har ju hört att jag är mycket intresserad av trance och orkestral musik, så att tillfråga mig när det kom till att skriva hip-hop föll sig naturligt, antar jag.
Han sade att han i hemliget varit mycket produktiv de senaste månaderna, och skrivit inte mindre än 30 (30!) låttexter. Plötsligt skäms jag lite över att de senaste två åren ha lyckats producera knappt 20 låtar (därav ett antal mindre projekt till diverse ändamål). Han förklarade även att de ("såklart") alla var på engelska ("så du behöver inte vara orolig att de ska låta fåniga när man rappar dem"). Han gav mig även ett smakprov på några av låttitlarna, som omedelbart bekräftade de starka misstankar jag fått när han först lade fram idén.
'R.K is King', 'R.K in the house', 'Steroids', och 'R.K is psycho' är namnet på några av de låtar han skrivit.
Potentialen i detta projekt är helt fantastiskt. Kanske.

Ännu en inbjudan till ett projekt dök upp idag, denna gång av slaget Mer Seriöst.
Isak kontaktade mig Facebook-style och undrade ifall jag var intresserad av att vara en del av ett t-shirt-design-projekt av något slag, med grunge/emo-inriktning. Självklart är jag det! Sist jag och Isak made business var det i framställandet av rockbandet Liquid Echoes affisch inför Trästocks i somras, vilket fick grymma resultat.
Han föreslog att vi skulle träffas på Kitchen i helgen och sätta oss ned med våra datorer och känna oss "sådär härligt proffsiga". Awesome.

Nedan postar jag mitt senaste projekt, som för en gångs skull faktiskt inte bör höras genom laptop-högtalare (mor), då det är en Mass Effect-inspirerad låt, som bygger mycket på stämning genom djupa basgångar och pan'ande, låga leads. Med andra ord: har du kassa högtalare, don't bother, it won't sound like much.

CBZ - Uncharted

Due to snöstorm blev dagens skridskolektion inställd. Istället blev det workout efter en instruktionsvideo, ledd av en herre med questionable sexuell läggning. Hela klassen stönade snart ikapp med den svettige ledaren, som tjöt med varje push-up, och varvade "åh, vad det känns härligt!" med "ni är så vackra!". Aldrig förut har väl en stretch-övning framkallat sådana tillfredsställande känslor. Svetten dröp, och hans hypnotiserande léende gjorde mig alldeles varm inombords...hans svettiga biceps...gaahh!


Lady Gaga har för övrigt en gång för alla slaktat alla rykten om att hon i själva verket är en man, då hon på årets Grammis-gala bar en mycket intressant dress. Frågan är bara ifall det var värt att få det ryktet ur världen när dressen i fråga såg ut såhär:

Framtidens sätt att göra abort, månne?

 

Jag väljer att citera Philip DeFranco, och säger hennes läppar ser ut att ha bråkat och behöver lite tid ifrån varandra.

Jag hatar collectibles. De var okej före achievementsarnas (ifrågasätt inte min sverige) tid, men när det nuförtiden tycks vara i princip obligatoriskt att gömma minst 100 identiska, fullständigt värdelösa objekt i sitt spel, och sedan
kräva att spelaren skall finna dessa 100 identiska, fullständigt värdelösa objekt för att ha rätten att skryta för [Lonnakko] om att man klarat av spelet, är det inte ens roligt längre.

Sådant är fallet med Assassin's Creed II, vars collectibles tar formen av någonting så utstuderat överdjävligt som fjädrar, etthundra stycken. Etthundra fjädrar ligger utspridda över Florens, Venedig och ett antal mindre byar, och du kan ge dig fan på att Ubisoft Montreal tyckar att ifall du är en riktig achievement-hora (jag, Lonnakko) får du fan ta och hitta dem alla.

Så det gjorde jag.
Med fuskkarta över dessa etthundra fjädrar i hand.
Hur lång tid det tog?
Fyra och en halv jävla timmar.

Jag fick en ny hårddisk hemskickad i veckan, då den interna hårddisken i min skoldator havererat, och allt mitt skolarbete med den. Det faktum att min nya hårddisk, som gick på min helt löjligt täckande garanti, var på hela 250gb (!) lindrade smärtan något (standardstorleken är 80gb).

Mest smärtsamt var det att förlora senaste Blender-arbetet (ett helt rum modelerat från scratch i 3d), något som krävt större delen av den gångna veckans fritid att återskapa.
Och då skall även tas i åtanke att jag för bara en vecka sedan införskaffade Hideki Kamiya's storverk Bayonetta, som varit oerhört svårt att hålla tassarna ifrån till fördel för skolarbete. Skolarbete som jag som sagt redan slutfört en gång. Skolarbete som jag tvingats återskapa i varje minituös detalj.

Jag vet vad du tänker. Och det var bara ett par veckor före kraschen som jag gjorde backup på allt. Allt skolarbete och all musik. Men på de veckorna hann jag nästan färdigställa en låt (remix på Lady GaGa's Bad Romance, en nästan färdig version som du kan lyssna på här (och snälla mamma, lyssna inte på den, högtalarna på din minilaptop är helt skräckinjagande dåliga!)), samt avsluta ovan nämnda Blender-arbete.

Jag har nu lyckats återskapa, och förvånansvärt nog lyckats vida överträffa, mitt tidigare arbete, och är helt fantastiskt nöjd. Ja, jag missade deadline för uppgiften, som skall laddas upp på skolans hemsida inom en viss tidsperiod, men jag räknar med att ursäktas denna gång.
Nästa '3d-lektion' har jag redan imorgon, och hoppas då kunna upprepa bedriften att få höra läraren ställa frågan "och detta skall jag tro på att du gjort?". Blev mycket nöjd då jag igår kväll lyckades få Lonnakko, om än för bara en sekund eller två, att tro att det var ett foto han kollade på. Och nej, det är inte den nivån vi är tänkta att ligga på i detta tidiga skede. Kursplanen har oss fortfarande i facket för 'hopplösa noobs'.

But enough talk, jag laddar upp bilder på mitt arbete (vars uppgiftsbeskrivning bestod i att 'modelera ett bord med tallrik och glas, med minst ett ytterligare valfritt föremål'), som ännu inte är riktigt färdigt, utan skall redigeras ihop för utskrivning för något slags utställning.

---

 

---

 

Måndagkvälls julmustparty (4,5l/person = 400g+ socker/person = who needs drugs?) fick ett mer än snöpligt slut då min skoldator välkomnade mig hem med att pipa nervöst och hälsa "error - no internal hard disk drive found, press F11 to reebot". Många felmeddelanden har jag överlistat i mina dagar, men potentialen i just detta felmeddelande är så lamslående skräckinjagande att jag inte vågar ta till några som helst åtgärder. Att börja skruva och dona i hårddisken/datorn själv är en lika bra idé som det låter, att lämna in rubbet på service likaså. Visst, jag kommer att få tillbaka datorn, med fullt fungerande hårddisk. Correction, med fullt fungerande, tom, hårddisk.

---

-Jag skulle vilja lämna in min laptop på service, den känner inte av min hårddisk.

-Självklart, det går på garantin, inga problem.

-Det är ytterst viktigt att allt som hårddisken innehåller är intakt, jag har hundratals timmar skolarbete och tusentals timmar musikproduktion på den.

-Självklart, det går på garantin, inga problem.

-Den är ju tom! Allting är borta, mina tre senaste år av kreativt skapande är som bortblåst!

-Självklart, det går på garantin, inga problem.

---

Jag skall ta mig till Moröbacke i helgen och klicka fast min hårddisk i Jonas dator, som har en precis likadan laptop som min.

Har för övrigt självlärt Majora's Mask/Market-temat på piano i veckan. För att fira att den satt som en smäck tog jag ned en (ännu fullt fungerande) laptop till pianot för att spela den tillsammans med orginalstycket.
Redan på första tangenten låter den förjävligt. Har således ägnat den senaste timmen med att lära om hela låten, en tangent högre än vad jag lärt mig innan. Det blev fasligt mycket svårare än vad jag spelat till att börja med.

Jag känner verkligen att jag kan knyta an
till den här låten.

Klockan är nu...14:42, jag slutade för en timme sedan. Sitter dock fortfarande kvar i klassrummet, ensam. Madicken o co. stack just in huvudet i klassrummet och tjoade "Vi letar efter spänning!". More than happy to help.
Jag arbetar med en framsida till Linas "klädkollektion" [duuh], and am just wrapping up business. Solen säger detsamma.

---

 

Vilken tid det tog, ack o ve

Nu är det tillslut färdigt

vad får jag för det?

 

---

 

 

so yeah, here's what I came up with.

Mitt (min?) tinitus är i tonen E. E11, typ.

Dagens irritationsmoment.

Jag kan inte för allt i världen acceptera att ordet 'sleight' (skicklighet, färdighet), som i 'sleight of hand'
uttalas [slahyte] (eye, sky). Visst är jag medveten om märkliga undantag i engelskan (laughter, daughter wtf??), men just detta kan jag inte gå med på.
Hur många gånger har jag inte fnissat åt Lonnakko när han malt på om hur pawsome "Slite of Hand"-perken är. Nog fan säger man väl ändå "slate"?



PS. Jag behöver ett liv

3 av 5 steg i Planen avbockade.

---

1. Skapa fejkad affisch

Del ett i Planen. Planen som skall säkra min och Lonnakko's framgång vad gäller att få tag på GAME's
enda två exemplar av Modern Warfare 2: Prestige Edition.
Att arbeta fram en trovärdig affisch som på ett inte allt för avslöjande vis ber eventuella övriga Prestige-sugna motståndare att bilda kö. En affisch brevid vilken jag och Lonnakko självklart står.
Detta med anledning av det uppbåd som uppstod vid CK då 2007 års GTAIV-release ägde rum.

Det faktum att jag flytt hemmet mitt i natten, därtill rivit ned ett fönster i min flykt, gjort ett tappert försök till sömn utanför CK's norra port, blivit bjuden på pilsner av the occassional hobo, och vaknat upp med en nymufflad känsla tillintetgjordes i det ögonblick CK's portar slog upp, och den grupp på ca.30 personer som växt sig allt starkare sedan omkring 8-tiden stormade in i entréhallen. Fuck stå i kö. Fuck rättvisa. Fuck allt. Snabbast in i GAME's lokal vinner, välförtjänt eller inte. Visst, jag kom över den utgåvan jag hoppats på, dock med en något bitter känsla.
Vi hoppas såklart på någon form utav kösystem denna gång, där först vinner. Om inte, så har vi tagit saken i egna händer. Aldrig har jag varit så glad över mina grundläggande Photoshopkunskaper som nu.

Jag tog med mig bilden till ett utskrift- och kopieringsföretag i stan, och bad att få den utskriven i A3-format.
50 spänn senare hade jag vunnit.

OBS! Denna affisch LJUGER! Det FINNS INGEN KÖ!

2. Skaffa reklamskylt

Självklart duger det inte bara med en affisch, det behövs någonting att sätta den på också. Eller snarare inuti, då jag fick den briljanta idén att låna en sådan här, vad heter det...reklam-affisch-hållare-med-fjädrar-så-att-den-gungar-fram-och-tillbaka.
Ge butikschef P.O hundögonen och lej en vän att släpa...tingesten till Sebastian.
Öppna inventoryt och välj combine - poster+thing.

2-0 till Marcus och Lonnakko.

3. Raka av håret.

Inte så mycket en del i vår plan att vara releasens kungar som ett desperat försök att göra händelsen än mer memorable. Igår kväll assisterade Lina mig och Lonnakko med att skarprätta vårt älskade hår. Särskilt mitt.
En klämförelse med en hårtuss från vardera gosse senare fanns inga tvivel att jag gjort mig skyldig till grovt hårplågeri. It was its time to go.

4. Raka in MW2 '2'-logon

Well... den här delen gick möjligtvis lite snett. Ständigt senarelagd inplanerad klipptids-bokning ledde till att det aldrig blev av...vilket kanske var tur det, för när min naturliga hårfärg efter fyra år blottades stod det klart att en inrakad tvåa hur som helst inte hade synts särskilt väl.

Enter plan 4.2!
Vi har diskuterat möjligheten att istället för att raka in logon, spraya den! På så sätt stannar den inte särskilt länge, syns bättre, och kan göras hemma, gratis, med ett par försiktigt utskurna schabloner.

Denna del i planen är kanske den som känns mest ostadig, men samtidigt även den del som är minst viktig.
Men som känt är, handlar detta om prestige. Och en tvåa ovanför vänster öra skulle vara förbannat tight.

En flaska sprayfärg på Stale kost 59:-. Jag berättar helst inte varför jag vet det.

...och bemöts av en skärm som skriker "30 nya meddelanden! 5 missade samtal!" -Och jag är varken kändis eller har en påfrestande flickvän.

*meddelandeutbyte efter att KAALEM X teamkill'at mig och Lonnakko omedelbart, fyra rundor i rad*

Helmeppo: why is it that everybody is so extraordinarily retarded today?
KAALEM X: don't ask me
Helmeppo: your'e right, prob should have asked your caretaker instead
KAALEM X: loved shaggin ur mom tonight

Följande runda följer han Lonnakko med blicken oroväckande länge. Detta belönas med en kniv i nacken.

kommentar helt fantastiskt överflödig

Jag kom just från engelskalektionen, ytterst bedrövad.
Hur ska vi kunna ges ett rättvist betyg när läraren knappt håller G-nivå?

Efter att vi fått en halvtimme på oss att lista ut en synonym till ordet 'achieve' blev vi tilldelades ett papper med extrauppgifter (till dem som var snabba). Här skulle vi skriva in rätt preposition i de ofullständiga meningar som stod på papperet (it was made ___ steel). Fint. Men när vi halvvägs ned på papperet stöter på

---

För
for, from, of, to, under, with

2. She admired _____ her frankness.

---

blir jag orolig.

Låt oss sätta ihop alla möjliga svar på frågan.

-She admired for her frankness
-She admired from her frankness
-She admired for her frankness
-She admired to her frankness
-She admired under her frankness
-She admired with her frankness

Alla ovanstående svar låter som att personen i fråga lite blygt imponeras av sin egen uppriktigthet, undantaget att grammatiken är helt åt helvete fel. Det ska inte vara någonting där! Ingenting!

"She admired her frankness" -fint, perfekt!

Och det blir inte bättre.

---

13. His name is Timothy, but we call him ____ Tim.

---

Jag vet, det är ju självklart! We call him for Tim!

Detta är det värsta fall utav nagelbitande svengelska jag någonsin stött på.
Vi fortsätter...

---

18. They warned us ____ the steep sloped.

---

The steep sloped VADÅ?
Och så hittar vi ett par skrivfel (eller???) såsom settlled och "to on another".

We call it for jättetaskigt.

Snart börjar skolan. Thank God, då får jag äntligen ta semester.
Så prestandakrävande multitasking som lovdagarna krävt den senaste tiden vet jag inte hur mycket mer sommarlov jag klarar av.
Like idag. Väcktes av två samtal och tre mobil-larm på Jonas vardagsrumsgolv brevid Sebastian. Han hade en egen madrass. Helt säkert.

Mamma ringer och ber mig komma hem och gå ut med el perro feo de pollo medan de är på stranden. Cyklar så småningom hem från Moröbacke. Kommer ihåg att jag måste måla altantaket. Snart ringer Lina och säger att hon bara har möjlighet att springa omedelbums. Packar ihop målarsakerna och byter om. Skyndar mig ned till Parkbron, möter Lina, och så springer vi. Det är äckligt varmt.

När jag kommer hem drar jag av mig tröjan och fortsätter måla innan jag duschar. Just som jag lägger ifrån mig penseln ringer Sebbe, "har du inte farit än???". Right, jag skulle tillbaka till Moröbacke och äta där. Mamma har just satt igång med maten. Lina ringer och undrar om jag har något för mig ikväll. Yeah...kinda wish I didn't.
Här någonstans skulle jag gärna få in bara lite, lite lone-time. Lol no.

Snart börjar skolan. Thank God.
Man stiger upp på morgonen, avverkar skoldagen, och tar det chillax (ursäkta språket, vi bygger om) resten av dagen.
Rinse and repeat.

Thank God.

PS. Thank God att jag inte fick ett sommarjobb on top of everything.