Sist jag steg upp klokan halv åtta en lördag kan jag inte minnas, men så var fallet idag. Stenhårt modellarbete för Clive Russel stod på schemat, vilket som tidigare gånger går ut på att sitta på närmaste lediga golvyta i fyra timmar och vänta på sin tur. När det sedan äntligen blev min tur att få håret stylat (jag fick håret färgat igår) satte jag mig i frisörstolen med höga förväntningar. Nu kommer han att koka ihop något helt awesome, tänkte jag. Men sedan fick jag så fantastiskt mycket tji. Han smetar in hela min skalp med vax och spray, och plockar fram sin allra finaste stålborste. Och pressar med all sin kraft ner håret så platt det någonsin kan bli. Och blåser det. Och pressar. Och sprayar. Och pressar.  Och just som jag inte trodde att en människa kunde se mer misslyckad ut kommer finalen. Björn Gustavsson-fjongarna vid öronen.
"Klart'!" he triumphantly announced. Och jag går tillbaka till mitt hörn och ser potentialen i att bli fotad av Bingo Rimér gå helt åt helvete.

En omgång smink och en grottmanströja senare var jag redo för fotografering.
Ett par minuter in i sessionen säger någon "vi rufsar till det", och kommer fram till mig och går bananer på mitt hår med en sprayflaska och närmast spasmiska handrörelser. Och jag är hemma.
Bingo håller med. "Det ser ut som att han har tagit i ett elstängsel! Kolla, om man byter snabbt mellan bilden med platt hår och den här ser det ut som han får stötar!" fnissar han och springer runt och visar alla. "Nu när du ser ut sådär vill jag ha ARG! Typ...Hulken! Hahaha! Du ser ut som Hulken! Hallå, visst fan ser han ut som Hulken?! Innan han sliter sönder tröjan! Ge mig Hulken nu!". Han springer skrikandes emot mig och börjar peta mig i örat. Det hade jag inte trott för en månad sedan. Bingo Rimér petar mig skrikandes i örat.

Bilderna som följde min genialiska omstyling blev väldigt bra, känns det som i alla fall.
Lär duga som profilbild på Facebook i alla fall. Eller som Bingo sade: "Ni kan ju säga till era kompisar att "fan, jag kände att jag ville ha en ny profilbild på Facebook, så jag ringde ju han Bingo Rimér då, så kom han och tog ett par bilder, hahaha!!".

Det här blogginlägget från hans personliga blogg samanfattar honom rätt väl.

http://www.beingbingo.se/?p=748

Har börjat komma in i stiga-upp-sju-och-jobba-konstant-mellan-klockan-åtta-och-fyra-rutinen nu. Än så länge har jag inte fått ta del av något av Thomsons projekt, men Eric säger varje dag att vi ska sätta oss ned och prata om vad jag kan och inte. Har därför spenderat all tid i veckan åt att jobba på nästa 3d-projekt. Har bestämt mig för att göra en scen med en Barret M82A1 .50 cal, världens mest overkill sniper rifle. Än så länge arbetar jag med själva modellen, men arbetet på hela scenen (som jag har några klevar idéer för) kommer jag troligtvis att sätta igång med nästa måndag. Räknar vi ihop antalet effektiva arbetstimmar hittills i veckan har jag lagt ned...ganska exakt ett dygn på modellen. That's a lot of fish.

 

Så blev det plötsligt väldigt mycket att göra de kommande veckorna.
Praktiken började idag, jag och Jonas fick plats på Thomson Interactive Media, som pillar med webbdesign, något som vi ine är sådär jätteawesome på. Det tycks bli två veckor förlängt skolarbete, vilket inte egentligen gör mig något, då jag har ett par arbeten jag skulle kunna behöva mer tid till.

Jag blev även kontaktad av Robin förra veckan...nej, det här fungerar inte. Jag kan inte låta formell och korrekt när jag skriver om någon så icke-formell och inkorrekt som Robin.
Saken var den att han ringde mig och bad mig förklara hur man 'öppnar en "krypterad" fil'. Jadu, Robin. Med tanke på hur du en gång tillkallade mig för att flytta en fil från Skrivbordet till Mina Dokument är det nog inte lönt att börja gå in på krypterade filer.
Han avslöjade sedan samtalers egentliga syfte, och berättade att han och hans kompis Anton i Svanström (börjar starkt misstänka att pojken faktiskt heter 'Anton I. Svanström') hade ett helt grymt projekt på gång.

De ska bli rappare.

Ta en kort paus, och fortsätt läsa när du tagit in det ordentligt.

Robin skall försöka sig på hip-hop. Och han vill att jag skall göra deras 'beats'.
Han har ju hört att jag är mycket intresserad av trance och orkestral musik, så att tillfråga mig när det kom till att skriva hip-hop föll sig naturligt, antar jag.
Han sade att han i hemliget varit mycket produktiv de senaste månaderna, och skrivit inte mindre än 30 (30!) låttexter. Plötsligt skäms jag lite över att de senaste två åren ha lyckats producera knappt 20 låtar (därav ett antal mindre projekt till diverse ändamål). Han förklarade även att de ("såklart") alla var på engelska ("så du behöver inte vara orolig att de ska låta fåniga när man rappar dem"). Han gav mig även ett smakprov på några av låttitlarna, som omedelbart bekräftade de starka misstankar jag fått när han först lade fram idén.
'R.K is King', 'R.K in the house', 'Steroids', och 'R.K is psycho' är namnet på några av de låtar han skrivit.
Potentialen i detta projekt är helt fantastiskt. Kanske.

Ännu en inbjudan till ett projekt dök upp idag, denna gång av slaget Mer Seriöst.
Isak kontaktade mig Facebook-style och undrade ifall jag var intresserad av att vara en del av ett t-shirt-design-projekt av något slag, med grunge/emo-inriktning. Självklart är jag det! Sist jag och Isak made business var det i framställandet av rockbandet Liquid Echoes affisch inför Trästocks i somras, vilket fick grymma resultat.
Han föreslog att vi skulle träffas på Kitchen i helgen och sätta oss ned med våra datorer och känna oss "sådär härligt proffsiga". Awesome.

Nedan postar jag mitt senaste projekt, som för en gångs skull faktiskt inte bör höras genom laptop-högtalare (mor), då det är en Mass Effect-inspirerad låt, som bygger mycket på stämning genom djupa basgångar och pan'ande, låga leads. Med andra ord: har du kassa högtalare, don't bother, it won't sound like much.

CBZ - Uncharted

Att spelreleaser och deras inköp aldrig går problemfritt för mig är det knappast någon som har missat.
Internetproblem med Resident Evil 5, glömde helt sonika bort att boka Gears of War 2, upptäckte att mitt bankkort var borta när jag, efter att ha sovit utanför CK, stod först i kön för att köpa MW2: Prestige Edition. Frågan var inte ifall, utan vad som skulle gå snett när Mass Effect 2 skulle inhandlas fredagen för två veckor sedan. Redan då var spelet några dagar försenat, men det var ingen big deal. Europa är ju trots allt lite, lite sämre än USA. Väl inne på GAME fick jag och Lonnakodlås veta att Collectors' Edition av spelet var försenat till nästa onsdag. Vilket i sin tur betydde att vi 'måste' vänta med att få spela det i minst en vecka till. Man unboxar inte ett spel med sådan level of importance på en onsdag, liksom.

Add to that att Lonnalådbil jobbar 10-21-ish varannan helg, och att helgen då spelet egentligen skulle släppas inte var en sådan. Fredagen som följde onsdagen till vilken spelet blivit försenat var alltså på en helg då han jobbar, och inte kan spela hela fredagnatten. Lonnalol kommer då på att inte jag heller får spela det den fredagen, då han skulle uppskatta en 'masstart' (nej Lollakko, det går inte att skriva tre 'S' i följd).

Vi går alltså dit följande onsdag (förra onsdagen), och halar fram bonuskortet, men bemöts av det oh-so bekanta 'nja, vet ni, att...'. "Vad fan är det frågan om nu då, har leveranbilen kraschat eller??' hinner jag tänka innan Tobbe fortsätter: 'vi har inte fått in det än, för leveransbilen har kraschat. Vi får in det imorgon vid lunch. Kanske.'
Årets wtf är ett faktum. Jag behöver väl knappast nämna att spelet inte heller kom in på torsdagen eller ens fredagen, vilket automatiskt förskjuter min första dejt med Das episka Rymdopera del deux ytterligare en vecka, till nästföljande fredag, där vi är imorgon. Spelet kom in i måndags, en dag då både jag och Lollololol var lediga, så vi tog oss ned i tid, tillsammans med Sebastian och gjorde det som ingen Skelleftebo tidigare lyckats med. Vi köpte Bioware's Mass Effect 2: Collectors' Edition!

Med spelets fantastiskt vackra steelbook i hyllan, och en härlig helg fri från jobb runt hörnet, såg allting ut att ordna sig till slut.

BUT NOOO

Jonas ser till att anordna tex-mex-party-tjohejs, och väljer, trots allt annat än subtila hints från mig och Lonnanej att lördag känns så mycket bättre, att förlägga eventet på denna fredag.

Jag funderar allvarligt på att gå in på GAME med mitt Mass Effect 2 och ge det helt gratis till första person som tänkt köpa det. För Gud vill verkligen inte att jag ska spela det. Jag vet inte varför, men det måste vara av yttersta vikt att jag aldrig någonsin gör det, för såhär mycket har Han aldrig ansträngt sig för att hindra mig från att spela någonting förut.

EDIT: Inte ens den gången då Robin rev sönder hälften av alla GuitarHero-instrument, och jag var tvungen att beställa reservdelar från UK.

Som ni två som läser min blogg säkert redan vet, har jag looked into hur man går tillväga för att bli publicerad på Spotify, och kommit över ett företag som heter Record Union. Hittils har jag lagt fram iLogic för utvärdering. Vi hoppas på framgång, och utifall att sådan framgång uppnås har jag redan förberett cover art inför min första release!

Mest för att själv få en klar uppfattning om mina åsikter (och för att ha någonting att göra under lunchen, what with Jonas being sjuk för första gången och allt) hade jag tänkt göra en topplista över tidernas bästa spelsoundtrack. Jag har inget i förväg bestämt antal entries i listan för att undvika att några halvdana soundtrack kommer med, eller att några tvingas bli utelämnade.

1. The Legend of Zelda: Ocarina of time
Världens bästa spel någonsin har fantastiskt nog också världens bästa soundtrack.
Mer behöver inte sägas.

Smakprov:

2. Super Mario 64
Världens kanske näst bästa spel har så även världens näst bästa soundtrack. Det hamnar högst upp på listan över bäst melodier, för alla (alla) kan nynna på minst en melodi från detta fantastiska soundtrack.
Då både Ocarina of time och Super Mario 64's soundtrack skrivits av Koji Kondo känns det inte som att det spelar någon roll hur jag placerar spelen i min topplista. Koji Kondo skriver världens bästa spelmusik, punkt.

Smakprov:

 

3. The Neverhood

The Neverhood. Ett helt underbart charmant spel som alldeles för få har spelat. Att hela spelet är uppbyggd av 8 ton actual lera är nog för att förstå att mysfaktorn är genom taket. Kluriga pussel, en kreativ story och fantastiska karaktärer gjorde det här spelet ordentligt speciellt. Spelets soundtrack, skrivet av Terry S. Taylor, är dock spelets klart bästa del. Jazz+nonsens = uppenbarligen amazing win.

 

Smakprov:

 

 

4. Banjo Kazooie

Efter Koji Kondo har jag Grant Kirkhope som favoritkompositör. Når inte riktigt upp till sin japanska counterpart's geni, men står ändock för några av de mysigaste melodierna around.

 

Smakprov:

 

 

5. Perfect Dark

Överraskande nog är även Perfect Dark's soundtrack skrivet av Grant. Detta spel har en betydligt mer seriös framtoning än Banjo Kazooie, men de awesome melodierna kvarstår.

 

Smakprov:

 

 

 

6. Super Mario World

Koji Kondo slår sig in på topplistan en tredje gång. Lyssna utan att le eller göra ett sådant där bajsnödigt Mr.Bean-dirigerar-orkestern-uttryck. I dare you. I double dare you, motherfucker.

 

Smakprov:

 

 

Jag måste bara lägga in det här klippet också. Hoppa till 05:00 och blir deprimerad över att du vet att du aldrig kommer att åstadkomma någonting så awesome under hela din livstid:

 

 

7. Half-Life2

Att Half-Life2 är ett av världens bästa spel, eller åtminstone ett av de absolut bästa FPS'en har jag ännu inte stött på någon som sagt emot. Att det även glaserats med ett av genrens genom tiderna bästa och mest stämningsfulla soundtrack är det heller inget snack om.

Smakprov:

 

8. Burnout: Revenge

Jag vet, jag vet. Burnout: Revenge har inte ett eget soundtrack, utan licensierade låtar, och bör därför inte platsa på den här listan. Men vilken låtlista EA har knåpat ihop. Att jag, trots att jag är otroligt petig med vad jag lyssnar på, och inte har något genuint intresse för någon av de genrer som spelets musik erbjuder, ändå älskar så många av de låtar som finns kan bara betyda att EA har lyckats. Det bästa soundtracket med licensierad musik evar.

Smakprov:

 

den här låten fanns varken på YT eller Spotify, eller någon annanstans

för den delen, så jag fick gräva fram och ladda upp den själv!

 

Due to snöstorm blev dagens skridskolektion inställd. Istället blev det workout efter en instruktionsvideo, ledd av en herre med questionable sexuell läggning. Hela klassen stönade snart ikapp med den svettige ledaren, som tjöt med varje push-up, och varvade "åh, vad det känns härligt!" med "ni är så vackra!". Aldrig förut har väl en stretch-övning framkallat sådana tillfredsställande känslor. Svetten dröp, och hans hypnotiserande léende gjorde mig alldeles varm inombords...hans svettiga biceps...gaahh!


Lady Gaga har för övrigt en gång för alla slaktat alla rykten om att hon i själva verket är en man, då hon på årets Grammis-gala bar en mycket intressant dress. Frågan är bara ifall det var värt att få det ryktet ur världen när dressen i fråga såg ut såhär:

Framtidens sätt att göra abort, månne?

 

Jag väljer att citera Philip DeFranco, och säger hennes läppar ser ut att ha bråkat och behöver lite tid ifrån varandra.