CBZ skriver spelmusik

Har på senaste tiden fått mer och mer uppmärksamhet för min musik via mitt Youtubekonto, och nu senast fick jag ett småtrevligt meddelande i min inkorg:

-Hey man, wondering if you got my reply. I'm actually working on a Facebook app adaptation of GeoWars and was wondering if you'd be interested in doing the music for it. Let me know! Don't rip it off from Geo Wars, I'm changing some stuff in the game so it's not a total ripoff and I don't risk getting sued or having it taken down. If you can do something totally original, that would be best. Something pretty fast and hyped up, because it'll be used in the gameplay.


Detta blir mitt första försök till spelmusik, det känns lite nervöst. Har jobbat på musiken hela veckan i skolan, och jag börjar närma mig en färdig produkt. Postar den så fort den är klar! :D

PS. undrar om det blir fråga om någon betalning :]

DKC -Fear Factory (Chinballz remix)

Efter en veckas slit och mastering är jag stolt att presentera min remix av Donkey Kong Country's grymma tema till banan Fear Factory. Vad tycks? : )

 

Sämst hittills på 360?

Efter att ha blivit slaktad utav kompet i GH:WT's Soul Doubt byter jag ut trumpinnar mot handkontroll och ser efter om några nya demon finns ute. Jodå, och jag hade visst redan laddat ned Chrash Time II-demot.

Utan någon aning om vad spelet handlar om, utöver att det är något slags bilspel, eller vad spelutvecklarna tidigare gjort, startar jag spelet. Min intuition som gamer säger mig dock att någonting är fel redan vid startmenyn, och jag säger högt för mig själv "100 spänn på att det suger".

Jag startar spelet, och placeras i en ytterst medelmåttigt modellerad, grå, själlös bil i en minst lika grå och själlös stad. Radion knastrar, och jag välkomnas till spelet av den mest tveksamma röstinsatsen jag hört på år och dar. Men hey, det är underhållande i alla fall. Mannen med brytningen (kanske) börjar rabbla upp vad spelet går ut på och vad min första uppgift är. Jag hör inte ett ord av vad han säger, jag är alldeles hänförd av hur mycket det går att plottra ned en HUD. Tre stycken stora mätare syns i botten av skärmen; en för hastighet, en för nitro och en för...någonting annat. Dessa blir för övrigt enorma (typ halva skärmen) och transparenta när man kommer i närheten av ett hopp, tillsammans med en pil som svajar fram och tillbaka för att visa hur fort jag måste köra för att, eh, klara hoppet. Hur som helst, jag missar vad min uppgift var, och spelet tycks inte vilja tala om det för mig igen. Någonstans. Jag testar att trycka på back, det brukar funka, men denna knapp är mappad till en "respawn"-funktion för min bil. Jag finner det oroväckande att en sådan funktion ens ska behövas.

En pil i skärmens övre kant berättar i alla fall åt vilket håll jag ska, och jag startar bilen. Det är ett hemskt ljud den ger ifrån sig. Min syster som just passerade säger att "sådär låter faktiskt inte en bil".
Pilen som visar varåt jag bör styra min bil snurrar runt rätt friskt, och jag tvingas vända om efter att ha kört ett tag. Jag märker att det krävs två tryck på break/reverse-triggern för att få bilen att backa, och lutar på högerspaken för att rikta kameran åt rätt håll. Ingenting händer. Det går alltså inte att styra kameran. Alls. Över huvud taget. Ungefär här börjar jag fundera på att skriva ett inlägg om spelet på min blogg.

Jag når mitt mål och ser att det är ett hopp. Den enorma mätaren dyker upp och talar om för mig att jag måste köra fortare för att, eh, klara hoppet. Jag aktiverar nitro och träffar rampen med en faslig fart. Jag flyger upp i luften, men är snart nere på marken igen, för någon tyckte att det skulle passa utmärkt att sätta en stor, fet pelare ett par meter framför hoppet. Bilen blir faktiskt skadad av hoppet, vilket leder till att bilens främre högra däck försvinner. Inte lossnar, utan försvinner, så att texturerna runt omkring börjar flacka. Bilen börjar även efter en stund dra något alldeles fantastiskt åt höger och vänster (det växlade friskt), och att få bilen att köra åt rätt håll blev en utmaning. Detta leder såklart till att jag krockar en hel del, med räcken, bilar och väggar. Och varenda gång jag gör det dyker en mätare upp mitt i skärmen och räknar långsamt, långsamt ihop hur mycket skada min krock gjorde i pund, med något slags multiplier också, tror jag. Ofta hinner den inte försvinna innan jag nuddat ett nytt föremål och den börjar räkna ihop resultatet av min skadegörelse. Och även om man tycker att det är ballt att få se frukten av sitt vårdslösa körande i siffror så är jag mycket tveksam till att jag åstadkommit skada för £5,000 när jag skrapat en meter av en tegelmur, varken på min bil eller den stackars väggen.

Man måste för övrigt köra mellan sina uppdrag i den ytterst grå och anonyma staden, något som visar sig vara en större utmaning än själva uppdragen. Jag släpper gasen för att tala med min syster igen. När jag tittar tillbaka på spelet ser jag att min bil står i en brant uppförsbacke, men rullar långsamt uppåt. Så kan det gå när man glömmer att lägga i handbromsen. Efter att ha följt x antal vita ringar på marken som leder mig åt rätt håll ska jag förstå att jag i just i denna vita ring ska stanna. När jag gör det panorerar kameran ut och glider långsamt förbi en parkerad postbil på andra sidan gatan. Radion knastrar. "See that suspicious-looking car? You need to stalk it!". Jag bestämmer mig för att inte ifrågasätta mina order. Efter att ha följt efter bilen någon minut beordras jag att krocka med den tills den stannar. Stackars Postis-Per, tänker jag, och börjar smälla in i den gula postbilen. Spelets imponerande skademodeller visar upp sig. Eller inte. Att få denne postman att fatta vinken är dock lättare sagt än gjort, och jag har nog dängt till den ett 30-tal gånger innan bilen stannar. Sedan måste jag parkera parallellt med postbilen för att arrestera föraren. Jag stannar brevid bilen, och en klocka börjar räkna ned. 5...4...3...2... och så kör postbilen iväg och jag måste göra om det hela.

På väg till mitt nästa uppdrag någonstans i staden krockar jag med min hundrade bil, och just denna krock tycker spelet var så pass ball att jag tvingas se den två gånger till, i slow-motion. Krocken slungar iväg min bil in i ett hörn.
Där jag fastnar.

Tur att respawn-knappen fanns, för utvecklarna visste ju att sådant här händer.

PS. Spelet blir inte bättre än såhär, tro mig. Därför känner jag att jag lika gärna kan kategorisera det här inlägget under 'recensioner'. 3/10.


Om detta är en stillbild från ett hopp eller om bilen
helt enkelt fastnat i luften är svårt att säga

Vill du ha RE5-demot? LÄS HÄR!

Som du kanske redan visste har Capcom släppt demot för RE5. Det trista är att det bara finns att ladda ned för japanska LIVE-konton.

Varför ett demo är japan-exklusivt kan jag inte förstå, och vad som gör mig än mer förbryllad är hur det kan vara så barnsligt enkelt att skapa just ett japanskt LIVE-konto!

http://www.gamingtrend.com/forums/index.php/topic,15771.0.html

Följ bara denna guide, eller googla fram en annan ifall den av en eller annan anledning inte fungerar. Själv har jag sedan länge haft ett japanskt konto (minns jag helt fel, eller har det funnits en guide till detta i ett gammalt nummer av SuperPLAY?). Loggade in med det alldeles nyss, och möttes omedelbart av en blaffig (ord?) logga -BIOHAZARD5. Blir glad.
Blev dock inte riktigt lika glad när jag såg att den för tillfället bara finns tillgänglig för guld-medlemmar, så vill du inte punga ut för ett guldmedlemskap får du snällt vänta ett par dagar, då den finns tillgänglig även för silverkonton.

PS. Att alla menyer är på japanska och att all reklam presenteras av en dödligt glad cosplaytjej kan jag tyvärr inte hjälpa dig med.

Time to get movin'!

Då min 360 för tillfället är på intensivbehandling i Frankfurt passade jag igår på att damma av en gammal (nåja) klassiker till PS2. Jag bläddrade igenom min spelsamling i bokhyllan och hittade snart SilentHill3. Var tveksam till om jag verkligen ville spela det. Skyltdockan som tappar huvudet, knackningarna bakom gipsväggen på byggarbetsplatsen, den omkullvälta rullstolen vars hjul fortfarande snurrar, långsamt och blodstänkt (flickvännen var på snudd till att svimma). Men jag tar ett djupt andetag och lägger skivan i skivsläden. Knuffar in skivsläden.

Telefonen ringer. "Amen for fu...ja, hallå?". Det är Sebastians nummer, men ingen Sebastian i andra änden. Istället hörs en catchy electrobeat med flummig melodi, som från någon japansk sidoscrollande shooter eller dylikt. Låten försvinner och en ivrig röst frågar "Känner du igen den!". Jag har ingen aning, och svarar att det nog mest lät som en keygen. Sebastian grymtar till och försvinner igen.
En ny låt. Den här gången en snabb, glad melodi på banjo och stråkar. En märklig känsla börjar bubbla inom mig, men jag förstår varken varför, eller var jag hört den här melodin förut. Sedan dör melodin ut för en sekund, och en kvinnoröst jäktar "Time to get movin'!". Genast kommer jag på det, och blir med ens en lite lyckligare människa. Älskade gamla Rare-guldet BlastCorps!

Vi diskuterar spelet länge och väl, men måste tillslut lägga på, suget blir för stort. Jag drar fram mitt N64 och dammar av ett gammalt (åjo) BlastCorps. Spelar till klockan 01:-någonting. Var mycket svårväckt imorse.


RSS 2.0