Toy Story 3
Varje frame var som att se en helt ny färg.
Dröm #5
#5
30 Juni 2010
Jag, Sebbe och möjligtvis Jonas är på ett område som liknar en dammvägg, i en gång på utsidan av väggen. Vi är jagade av en t-rex som knappt ryms i gången, och flyr i panik. Vi är så panikslagna att Sebbe börjar skratta hysteriskt. Vi hittar en dörr, och skyndar in. Vi tittar ut, och ser t-rexen springa förbi.
Vi går längre in bakom dörren, och kommer snart fram till ett konferensrum där ett par män och kvinnor sitter i möte. En av dem är Jens Markstedts syster, Ida. Vi är fortfarande livrädda, och säger att det finns dinosaurer i byggnaden. Just som de skall kasta ut oss springer ett tiotal mindre raptorer in genom en dörr, och vi ser dem genom glasväggen som skiljer oss och dem.
Alla i rummet slås av panik, och vi springer ut genom en annan dörr, och befinner oss i ett köpcenter som liknar en mässhall. Det är fullt med folk här, och vi är medvetna om raptorerna och t-rexen som när som helst kan nå köpcentret. Vi väljer att inte berätta för någon för att inte sprida panik.
Jag går ifrån de andra och stöter snart på mormor, som håller i en bebis (referens: Lina hade pratat mycket om två bebisar som hon träffat och visat mig bilder). Hon ger mig den, och jag känner snart att den bajsat i sin blöja. Detta blir omedelbart viktigare än dinosaurhotet, och jag vet inte vad jag skall göra åt den hemska lukten.
Jag ger tillbaka bebisen, och alla tycks nu vara medvetna om raptorerna, då panik snabbt sprider sig. Ett larm går igång, och alla försöker nå nödutgångarna. Jag är en av de första som lyckas ta mig ut, och jag är nu på parkeringsplatsen bakom Coop. Det är natt. Jag tycker att det är mycket märkligt att det var så lätt att komma undan; det brukar ju alltid vara just på håret att man klarar sig i alla filmer?
Jag vet att nästan alla jag känner fortfarande är kvar där inne, och jag ser oroligt på när människor strömmar ut och försöker identifiera folk som jag känner. En jämnårig tjej som går på Kaplan men som jag aldrig pratat med kommer fram till mig. Hon tecknar åt mig på teckenspråk, men jag förstår inte vad hon försöker säga. Hon blir mer och mer frustrerad, och säger tillslut "go" och visar att jag ska lämna henne.
Sebbe, Jonas och Jakob sitter i en bil en bit bort och ropar åt mig att komma så att vi kan dra därifrån. Jag sätter mig i bilen, men just som vi börjar köra ser jag X sitta på en stock med några andra. Jag ber Jakob stanna bilen, och springer fram till henne, lättad att en av mina vänner fortfarande lever.
Jag sätter mig brevid henne och berättar hur glad jag är att hon lever. Helt utan vidare kysser hon mig, och vi faller bakåt ned på gräset. Jag säger "vet du, det är blev just en lucid dream för mig, jag kan göra vad jag vill", vilket är sant. Hon svarar "i sådana fall hade jag hoppats att du skulle ta vara på det och kyssa mig igen". Jag vaknar
30 Juni 2010
Jag, Sebbe och möjligtvis Jonas är på ett område som liknar en dammvägg, i en gång på utsidan av väggen. Vi är jagade av en t-rex som knappt ryms i gången, och flyr i panik. Vi är så panikslagna att Sebbe börjar skratta hysteriskt. Vi hittar en dörr, och skyndar in. Vi tittar ut, och ser t-rexen springa förbi.
Vi går längre in bakom dörren, och kommer snart fram till ett konferensrum där ett par män och kvinnor sitter i möte. En av dem är Jens Markstedts syster, Ida. Vi är fortfarande livrädda, och säger att det finns dinosaurer i byggnaden. Just som de skall kasta ut oss springer ett tiotal mindre raptorer in genom en dörr, och vi ser dem genom glasväggen som skiljer oss och dem.
Alla i rummet slås av panik, och vi springer ut genom en annan dörr, och befinner oss i ett köpcenter som liknar en mässhall. Det är fullt med folk här, och vi är medvetna om raptorerna och t-rexen som när som helst kan nå köpcentret. Vi väljer att inte berätta för någon för att inte sprida panik.
Jag går ifrån de andra och stöter snart på mormor, som håller i en bebis (referens: Lina hade pratat mycket om två bebisar som hon träffat och visat mig bilder). Hon ger mig den, och jag känner snart att den bajsat i sin blöja. Detta blir omedelbart viktigare än dinosaurhotet, och jag vet inte vad jag skall göra åt den hemska lukten.
Jag ger tillbaka bebisen, och alla tycks nu vara medvetna om raptorerna, då panik snabbt sprider sig. Ett larm går igång, och alla försöker nå nödutgångarna. Jag är en av de första som lyckas ta mig ut, och jag är nu på parkeringsplatsen bakom Coop. Det är natt. Jag tycker att det är mycket märkligt att det var så lätt att komma undan; det brukar ju alltid vara just på håret att man klarar sig i alla filmer?
Jag vet att nästan alla jag känner fortfarande är kvar där inne, och jag ser oroligt på när människor strömmar ut och försöker identifiera folk som jag känner. En jämnårig tjej som går på Kaplan men som jag aldrig pratat med kommer fram till mig. Hon tecknar åt mig på teckenspråk, men jag förstår inte vad hon försöker säga. Hon blir mer och mer frustrerad, och säger tillslut "go" och visar att jag ska lämna henne.
Sebbe, Jonas och Jakob sitter i en bil en bit bort och ropar åt mig att komma så att vi kan dra därifrån. Jag sätter mig i bilen, men just som vi börjar köra ser jag X sitta på en stock med några andra. Jag ber Jakob stanna bilen, och springer fram till henne, lättad att en av mina vänner fortfarande lever.
Jag sätter mig brevid henne och berättar hur glad jag är att hon lever. Helt utan vidare kysser hon mig, och vi faller bakåt ned på gräset. Jag säger "vet du, det är blev just en lucid dream för mig, jag kan göra vad jag vill", vilket är sant. Hon svarar "i sådana fall hade jag hoppats att du skulle ta vara på det och kyssa mig igen". Jag vaknar
Dröm #4
#4
26 Juni 2010
Jag sitter på en bänk utanför vad som liknar Preem-Frasses, men byggnaden är minst 100 meter hög. Det är vinter, kväll och området utanför är mycket blött och slaskigt. Det är fullt med ungdomar i min ålder där, och de är väldigt högljudda. En kille springer genom slasket, fram till en annan kille som står brevid mig, och slår honom hårt i ansiktet så att han ramlar och börjar blöda. Han som slog skrattar, och den slagna stapplar in på Frasses.
Jag tänker att jag inte kan sitta kvar här, och försöker ställa mig upp, men hela min kropp känns otroligt utmattad, och jag klarar knappt att gå. Jag försöker springa, men ramlar nästan i slasket då jag fått upp fart för att mina ben känns så tunga.
En cutscene-liknande scen, med X svagt cellshadad. Hon står lutad över något, ser bekymrad ut och tittar in i kameran. Hon säger någonting på engelska, och kameran zoomar in hennes öga, som blir till en stjärnhimmel.
Jag är tillbaka utanför Frasses, men har nu ett par slalomskidor på mig. Jag tar mig till toppen av det berg som finns framför mig. Där väntar X och en blond kille (referens: möjligtvis Carlisle från Twilight, som jag sett kvällen innan). De börjar åka nedför berget, och jag hakar på. När vi åkt ett tag säger jag att mellansekvensen var bra skådespelad, men att just det här skidpartiet saknar musik. Jag frågar om jag kanske skulle kunna hjälpa till med musiken, hon säger att det var en bra idé.
Vid bergets fot skiljs vi åt, och jag åker tillbaka mot Frasses.
26 Juni 2010
Jag sitter på en bänk utanför vad som liknar Preem-Frasses, men byggnaden är minst 100 meter hög. Det är vinter, kväll och området utanför är mycket blött och slaskigt. Det är fullt med ungdomar i min ålder där, och de är väldigt högljudda. En kille springer genom slasket, fram till en annan kille som står brevid mig, och slår honom hårt i ansiktet så att han ramlar och börjar blöda. Han som slog skrattar, och den slagna stapplar in på Frasses.
Jag tänker att jag inte kan sitta kvar här, och försöker ställa mig upp, men hela min kropp känns otroligt utmattad, och jag klarar knappt att gå. Jag försöker springa, men ramlar nästan i slasket då jag fått upp fart för att mina ben känns så tunga.
En cutscene-liknande scen, med X svagt cellshadad. Hon står lutad över något, ser bekymrad ut och tittar in i kameran. Hon säger någonting på engelska, och kameran zoomar in hennes öga, som blir till en stjärnhimmel.
Jag är tillbaka utanför Frasses, men har nu ett par slalomskidor på mig. Jag tar mig till toppen av det berg som finns framför mig. Där väntar X och en blond kille (referens: möjligtvis Carlisle från Twilight, som jag sett kvällen innan). De börjar åka nedför berget, och jag hakar på. När vi åkt ett tag säger jag att mellansekvensen var bra skådespelad, men att just det här skidpartiet saknar musik. Jag frågar om jag kanske skulle kunna hjälpa till med musiken, hon säger att det var en bra idé.
Vid bergets fot skiljs vi åt, och jag åker tillbaka mot Frasses.
