L4D -The getting

Att saker mycket sällan går som det var tänkt är väl knappast någon nyhet. Men det hindrar det inte från att komma som en lika stor överraskning och besvikelse varje gång.

Igår bestämde jag mig för att köpa Left 4 Dead via steam, som alltid brukar vara mycket snabbt och hjälpsamt. Men inte denna gång :)
Denna gång tog den glatt mina $49.90, och lade på $12 moms, för att sedan vid själva nedaddningsprocessen gör absolut ingenting. Väntade i en halvtimme, men Steam konstaterade bara att "download starting...". Startade om datorn och allt det där, still nothing. Lucky me att jag både har en extern hårddisk och en vän med L4D som inte bor alltför långt bort. Unlucky me att klockan var 22:00 och att jag inte har körkort och att jag bor i norrland och att det därför var fruktansvärt kallt ute.
Vi lägger över L4D-filerna på min hårddisk medan jag wreakar havoc i Liberty City, och sedan bar det av hemåt igen.

-Fantastiskt! Det fungerar! Och jag har tre av mina vänner på Skype och de har uppe en server med en plats kvar åt mig som Francis! -allting är perfekt i tio sekunder medan jag imponeras av den filmplansch-inspirerade laddningsskärmen.

NO MERCY -
Chinballz as: FRANCIS

Sedan stänger datorn av sig. Helt oprovocerat. Frustration.
Jag startar upp allting igen, och Steam tycker att spelet denna gång behöver uppdateras i approximately 20min.
Jag är snart med i spelet igen, och får den där känslan av att vara odödlig. Ingenting kan stoppa mig nu!
Fem minuter senare har jag lärt mig att min dator hatar mig. Att den på absolut lägsta grafikinställningar och med upplösningen på 640x480 ligger på runt 7fps. Fem minuter senare har jag gett upp hoppet om ett fortsatt lyckligt liv, och går till sängs tidigare än jag gjort någon fredag sedan jag fyllde tio.

-Visst fan går jag väl en speldesign-inriktad utbildning, och visst fan borde väl den dator jag får duga till något nyare än DOOM!?

No 360 and crappy computer makes Marcus go maaad.


Bland syntetfällar och ljusugnsbröd

Häromveckan var jag på marknad.
Du vet, en sådan här iskall utomhusmarknad vars besökare uteslutande består av gamla gummor som tjatar på sina ännu äldre gubbar att, "men visst skulle den här fällen passa utmärkt i badrummet!". En sådan marknad där tröstlösa skäggväxter står och trampar i en vagn i hopp om att få sälja "Våra bästa år" av Lars-Ingvars, en marknad med "RIKTIGA MÄN LUKTAR DIESEL" t-shirts och melonremmar för 20kr/st. En sådan där marknad som ingen egentligen vill vara på, men som man ändå går på.

Och där, mitt ibland barnoveraller och ljusugnsbröd, låg en äckelgrön N64-kontroll och huttrade sin analoga spak. Det var ett bra tag sedan jag överhuvudtaget ens såg en N64-kontroll, än längre sedan en välbehållen sådan. Själv har jag två stycken, en från N64-releasen som snabbt massakrerades utav spaksnurrar-grenarna i MarioParty. Men där låg den, grön och ful, och jag plockade förväntansfullt upp den. Och den var -chock- helt ny och oanvänd! Den analoga spaken rörde sig inte en millimeter när jag pillade på den sådär försiktigt som använda handkontroller gör.
Jag frågar Skäggväxt60+ hur mycket han ska ha för reliken, och han muttrar "20spänn". "RLY??". "Va?". "Jag tar den."

 Så gick vi båda nöjt därifrån, hand i onödig-tredje-grepplats.

Hemma väntar Control på Secret Agent.


Allting raglar. Förr eller senare raglar allt

Snart släpps GTAIV till PC, och med det följer en hel moddingcommunity, redo göra GTAIV till allting du inte ville att det skulle vara. Min gode vän Sebastian vill självklart vara en del av detta, och i våra huvuden har idéer till diverse mer eller mindre kreativa mods börjat gro.



#1 -Instant ragdoll

-Insurance fraud i Saint's row är bland det roligaste som finns att göra på XBOX360, så är det bara. Att vandra efter trottoaren i gångtempo, för att sedan trycka ned båda triggers och se din karaktär tappa varje muskel i sin kropp och slabba ned i backen som en viljelös docka. Folk kollar snett medan du med stor möda reser dig upp igen och fortsätter att gå som att det som just hände är värdens naturligaste sak.

Detta är någonting vi självklart vill se även i GTAIV, och som inte borde vara någon större bedrift att modda. Att bränna genom Time's Square i 120 på motorcykel för att sedan aktivera ragdoll och se Niko tillsynes somna och glida av motorcykeln likt en hal mask och gnidas mot den hårda asfalten.

#2 -Hela staden raglar

-Går du ut och super med Roman blir du full. Jävligt full. Så full att du inte kan gå rakt, och ropar "eeyhh! Yeeheellow caaar!!" efter lämplig taxi att spy i.
Tänk dig att Roman bjudit laget runt, att hela staden plötsligt raglar, och du har one hilarous mod.

#3 -Oändligt starka bromsar

-Bromssträckor är inget kul. Inget kul alls.
Att ha en bil eller annat fordon som går 100-0 på en halv sekund, det vore något. Att bränna bränna genom Time's Square i 120 på motorcykel, men att denna gång få omedelbar halt på motorcykeln och flyga rakt fram i samma hastighet som din motorcykel just hade. Det vore något.

#4 -Riot

-Minns du fusket till GTA: Vice City som fick alla fotgängare att gå bananer på dig och varandra?
Lägg detta till GTAIV, och dra upp PC-versionens pedestrian-slider till 100% (max på konsol sägs vara runt 35%), och ge dig in i striden.

-Eller kombinera ovanstående mods och få hundratals stridande, alkoholpåverkade fotgängare. Kör igenom folkmassan i sportbil, sovandes vid ratten, och det hela börjar likna...Dead Rising?


-Egna förslag till mods?

I RROD'd

Jag fick frågan på skolan igår om min 360 fått Red Ring of Death någon gång, och svarade att 'jo, det hände mig i november förra året, när jag just köpt Call of Duty 4.'

Igår lekte jag och Sebastian gängsta's i GTA, och cruisade runt i sportbil online och gjorde drive-by's på små krökta tanter och andra spelare (vi måste ta han dark-green-guy!). En stund senare lämnade jag 360'n för att äta, och stängde av den under tiden. Kommer tillbaka 20min senare, trycker igång den och bemöts ännu en gång utav  RROD.



Jag tog det dock lugnare denna gång, kanske tröstade tanken på att min garanti snart går ut, och att jag faktiskt hade rejält tur i oturen.


Guitar Hero: World Tour -the getting

Efter skolan i fredags tog jag mig in till stan för att gå på GAME (ett ständigt återkommande scenario), och fick mig knappt in i butiken på grund av trängseln och anledningen därav.

Mitt på butiksgolvet balanserade ett dussin enorma lådor på  varandra, skrikandes "GuitarHero: World Tour -BUY ME!"..Skyndar ut igen, ut mot närmaste bankomat för att påminna mig om mitt nuvarande fundage.
Gör ett ansiktsuttryck som jag trodde att bara SvampBob kunde göra när jag ser mitt kontoutdrag:

* TILLGÄNGLIGT BELOPP                               151,90+


-Hur kan detta gått till?! Stryper mig själv för att kunna se livet passera revy och därigenom kunna påminna mig själv om var alla pengar gått...



-Just ja... vandrar hemåt, denna fredag i snö, även denna fredag i djup besvikelse.
Väl hemma studsar Lina upp och ned vid blotta tanken på att GH:WT släppts och anser pengaproblemet vara en bagatell.
Förklarar att det faktiskt kostar snarast sinnesjuka 1999:- och att det, hur mycket jag än vill hamra på plastinstrument och låtsas att jag är Ozzy, inte är någonting jag är beredd att betala.
Lina tycker att jag (som efter lite förhandlingar blev ett "vi") ska önska mig det i pre-julklapp istället. Ganska smart tyckte jag. Sagt och gjort, och efter lite förhandlingar även här blev ett "2000?!" ett "jag ska prata med mamma, vi får se".

Jag spenderar post-Idol-fredagen med att spela Gears of War 2 med Lonnakko, och vaknar klockan sex på morgonen i min soffa med handkontrollen på magen och med två meddelanden ifrån tidigare nämnda Lonnakko:



Meddelande #1:

recieved 02:24am
from: alle lonnakko

-Hallå asså vafan göru???

Meddelande #2:

recieved 02:36am
from: alle lonnakko

-Äru där eller??



Spenderar lördag morgon och förmiddag i mitt rum, ensam, då lina var inbokad för ledarutbildning hela dagen.
När jag senare blir uppkallad för lunch blockeras trappan av en Fucking Huge Box.
En Fucking Huge Box som skriker "GuitarHero: World Tour -YOU BOUGHT ME!". Papi får en kram värd 1999:-
och jag tar genast upp mobilen och förklarar för Lina i ett sms att "det blev inget GH, de är så snåla asså!".
Fem timmar senare kommer Jenika in i mitt rum.

-Men du sade ju att...! *förstår och ler brett*

Hon greppar micken och sjunger med i What I've done. Någon minut senare kommer även Lina in, och uttropar sitt patenterade 'Menasså vafaAAn!!©' och roffar åt sig trummpinnarna.




PS. jag kommer inte att kunna nås på hemtelefon de närmaste tre veckorna; har inbokad turné i Kentucky och Canada.


Wired headset > Wireless headset

I samband med inköpet av Halo3 i sember förra året bad jag om att samtidigt få köpa en mic till min 360. Då de hade slut på allt annat gick jag med på att betala lite extra för en trådlös mic (med Halo3-färger och logga=jäää).
Jag har sedan dess inte använt den särskilt ofta (är ingen sådan som drar på mig micen inför varje match bara för att kunna döma ut min överman att han är en "cheating fagget!!"), någon gång då och då när jag spelat med kompisar.

Jag har dock haft tre problem med min trådlösa mic, som jag föreslår att du tar en titt på innan du bestämmer dig för att det viktigaste är att inte få headsetfrilla av plastbygeln.

#1 Batteritiden.

Räcker inte länge, nej. Den tycks dra ström även när du inte använder den, så använder du den bara ett par gånger i månaden blir det bara någon timmes batteritid du får (såvida du inte konstant har micen kopplad till din 360 när du inte använder den...)

#2 Varför går det inte att ladda och prata samtidigt?!

Ursäkta mig, men varför the fuck får man en (relativt) lång sladd att ladda sin mic med, när det ändå inte går att ladda och använda den samtidigt? Detta är inte ett problem jag haft med någonting annat, det går ju med handkontrollen??

#3 Laddaren dog

Som sagt, jag har inte använt min mic särskilt ofta och när den inte använts har både den och laddaren legat omsorgsfullt nedstoppade i ett eget fack i en ryggsäck. Likförbaskat fick laddaren för sig att helt plötsligt sluta fungera häromdagen. Inte glappa eller krångla, bara sluta fungera. Bara sådär. Kände efter sladden med fingrarna, inte en skråma. Testade båda USB-uttagen på 360n, startade om den. Ingenting. Och jag vet inte om det över huvud taget ens går att köpa en ny laddare, eller om jag ens vill göra det om det går.


Slutkläm:

Nu går jag på GAME och köper ett trådigt headset. And so should you.


PS. se bara till så att du har en motorsåg att få upp förpackningen med.


The New XBOX Experience (?)

The New XBOX Experience.
Så djärvt beskriver Microsoft den obligatoriska uppdatering du kommer uppmanas att installera när du slår på din 360 på onsdag.
Detta är den mest omfattande mjukvaruuppdateringen någonsin till konsol, och kommer inte minst att ändra hela utseendet på din dashboard.
Blades'en har bytts ut mot ett nästan misstänkt Sony-inspirerat menysystem, som både är mer stilrent
och tillsynes mer lättnavigerat. Men old-school dashboard-älskare, don't fret;
guide-button-menyn har även den bytts ut och påminner om svunna tider med ett gulligt blade-system i miniformat.

En annan nyhet(?) är avatars, en minivariant av dig själv, som kommer att revo....okej, cut the crap -Microsoft har skaffat sig sina egna Wii's, och de skäms inte ens för det. Visst, de är söta. Och visst, du kan trycka på höger analog spak för att få dem små liven att rapa. Men seriöst...?

Den mest användbara, eller kanske enda, nya funktion till din 360 är att du numera kommer att kunna installera fulla spel på din hårddisk, för att kunna spela dem utan skiva, och skamlöst lämna tillbaka Mirror's Edge hos GAME på öppet köp.
Att spelet körs direkt från hårddisken innebär att ingen laser behöver arbeta, innebär att fläkten får ta det lugnt, innebär att din 360 blir tyst som en mus.
Eller kanske snarare tyst som inuti ett flygplan snarare än att det låter som att du står med näsan inne i en jetmotor när du spelar.

-Horray for stolen ideas!


Gears of War 2 -Trivia

  • Samma helg som Gears of War 2 släpptes spelades det totalt i 1712 år.
  • Sedan Gears of War 2 släpptes förra fredagen har jag i snitt dödat 311,11 Locust om dagen.

Gears of War 2 -Recension

Det måste ha varit två mycket hektiska år på Epic Games sedan Gears of War släpptes i november 2006. Har de lyckats överträffa Gears of War och tillför del två tillräckligt mycket mumma för att kännas fräscht igen?

Miljontals spelare har tagit del av Marcus Fenix och Dom's, hela mäsnklighetens kamp emot Locust, Den underjordiska ras som till synes utan tydliga motiv inget hellre vill än att utplåna mänskligheten.
Storyn fick som tydligt framgår sitta i baksätet till fördel för design/grafisk överlägsenhet och ett cover -och stridssystem som var genren överlägsen. Sedan lead designer Cliff Blezinsky avtäckte spelet genom att motorsåga sig in på en scen i San Francisco har spelet gått under mantrat "Bigger, better and more badass".
Så den stora frågan är: lyckas spelet vara just detta? Det korta svaret är: Ja. Hell ja.

Du såg rätt. Motorsågsdueller.

Bigger.
Spelet tar vid ett halvår efter bombningen av Locusttunnlarna som avslutade Gears of War, till synes till ingen nytta, då detta bara gjort Locust om möjligt ännu aggresivare. Hela städer sjunker underjord och den enda säkra platsen är staden Jacinto som vilar stadigt på en ogenomtränglig granitbergrund.
Miljöerna denna gång är ofta bra mycket större än tidigare, även om det fortfarande är en mycket linjär berg-och-dalbana man åker på.
Kapitlet med Derricks, stora (stora) fordon som låter COG-soldater skickas ned i Locusttunnlar via tvåmannapods, visar upp storslagna vyer över ett frosttäckt bergspass och gröna skogar. Men just som jag förundras över den vackra utsikten från taket på min Derrick tränger en, två, tre Brumaks fram ur en passage och gör sitt yttersta för att välta vår Derrick och våra kamrater till marken. Samtidigt väller det från ingenstans fram ett hundratal Locustsoldater som ett myller över vägen och Gears of War 2 tar helt plötsligt en helt annan riktning än föregångaren.

Det är inte längre små strider i trånga korridorer mot ett fåtal fiender. Brumaks, Corpsers, Reavers och annat otyg kan numera snarare ses som strössel på slagfälten än mastodonta bossfighter.
Detta är ett fullskaligt krig för mänsklighetens överlevnad, och känslan av att vara en del av något större än ständigt närvarande. Inte minst genom musiken, som bytt kompositör (mannen bakom soundtracket till filmer så som Transformers och Independence Day), som är pampigare och mer påtaglig än tidigare.

You'll be seeing a lot of these guys.


Better.

Om Gears of War var en vaniljpuck, med samma tillsynes återanvända krigstärda, gråblaskiga bakgator och lagerlokaler gestaltar Gears of War 2 mer en twister, med långt mer varierade miljöer än tidigare, och ibland även en klick färg som topping. Förutom att försvara staden Jacinto skickas du och din vapenbror Dom ned i hjärtat av Locust näste och gör även kungligt besök hos Locustdrottningen själv. Det bjuds på ponnyridning på både en och två locust-arter och även en mycket blodig sådan inuti den största locusttypen hittils.
Storyn ligger mycket mer i fokus denna gång, och kretsar till stor del runt Dom's sökande efter hans fru Maria, som försvann efter E-day för femton år sedan. Mellansekvenserna är bättre regisserade, så pass att kärlekshistorien mellan Dom och Maria vid sin kulmen framkallar denna konsolgenerations första tår. Den du.

Även rent tekniskt har Gears of War 2 getts ett ansiktslyft. Inga större förändringar syns till, men allt från coversystemet och sprint-funktionen till onlinematchmakingen har tweakats till det bättre. Multiplayerdelen är stabilare och mer jämnvägd än tidigare, och många nya spellägen har lagts till. Bäst av alla är Horde, som låter dig och upp till fem andra spelare välja en multiplayerbana, och sedan samarbeta er genom våg efter våg av allt starkare Locust-motstånd.

Det här är Dizzy. Dizzy älskar sin Betty.


Unreal II-motorn ser (som vanligt) till att allting ser fullkomligt fantastiskt ut, och ljussättningen är denna gång, som Cliffy själv beskriver det, "mer filmisk", vilket innebär starkare konstraster och djupare skuggor, vilket innebär att det både ser och låter förbaskat läckert  när en nysnittad Locust exploderar i en blodröd köttfontän och fläckar ned din glänsande COG-rustning. Omgivningar kan nu också till viss del gå sönder. Betongblock och stenflisor lossnar från pelare och skydd, och påverkar inte själva spelandet över huvud taget, men finns där som en pulshöjande grafisk detalj när striden är som mest kaotisk.

-Jag och Tai hade photoshoot med den nya snapshotfunktionen

More Badass.

Tyckte du att Gears of War var våldsamt? Gears of War 2 är våldsamt. Förjävligt jävla våldsamt.
Vad det dock vinner på är att vara slapstickvåldsamt och framkalla jublande rop och gapskratt snarare än smaklöst äckelvåldsamt som t.ex SAW-filmerna.
Det är  omöjligt att ta spelet på allvar när en 150-kilos steroidsyndare med motorsågsgevär sågar itu en bajsful alien, skrikandes "GOD-DAMN SON OF A BITCH!" medan han dränks i liter efter liter plaskvått blod.
Då äcklas man inte. Då skrattar man. Då älskar man Gears of War 2.


  • Upplägg - 9.6
-När handligen denna gång hamnat mer i fokus, känns spelet mycket mer komplett, och den fantastiska kampanjen knyter tillsammans med de många nya multiplayer-möjligheterna ihop Gears of War 2 till ett nästintill komplett paket.
  • Grafik - 10.0
De mer varierade miljöerna, förbättrade ljussättningen, och extremskarpa texturerna gör detta till det diskutabelt snyggaste spelet någonsin. Ögongodis.
  • Ljud - 9.5
Musiken är pampigare,  one-line'sen mer cheesy än någonsin, och det distinkta ljudet av motorsåg-genom-alien precis så plaskigt som du vill ha det.
  • Gameplay - 9.5
Coversystemet är tweakat nästintill perfektion, de nya vapnen och bossfighterna rockar, multiplayer rockar -allting rockar.
  • Livslängd - 9.3
Kampanjen är en två-tre timmar längre än sist, och de nya multiplayerlägena kommer att räcka länge. Horde-läget är dock den klarast lysande stjärnan bland de nya spellägena.
  • GEARS OF WAR 2 - 9.7
Årets spel.



Gears of War 2-releasen

Den 7 november 2008 skulle bli en utav årets absoluta höjdpunkter.
Istället kom den att gå till historien som ett mycket psykiskt påfrestande jordvarv.

11:30

Fredag. Skolan tycker att jag ska få gå hem redan klockan halv tolv, och nervöst ivrig som en amfetaminpåverkad hamster skyndar jag in till stan, redo att inhandla mitt förhandsbokade exemplar av Gears of War2 i blytung metallcasing. Jag ställer mig framför butikschefeen Tobbe och säger med mitt fånigaste flin "gissa en gång!". Han ler förstående tillbaka och vänder sig om för att från hyllan plockan ned och förverkliga min för sekunden enda och högsta önskan. Han slår upp förhandsbokningspärmen med intygande kråkfötter och glider med fingret ned för den första sidan med namn. Ingen Lundmark. Han byter blad och upprepar processen. Ingen Lundmark.

-Njadu, du tycks tyvärr inte finnas med här. Står det möjligtvis i något annat namn?

Min första tanke var att be honom skaffa sig ett par glasögon, men så gjorde jag en sökning på orden "gears2+förhandsbokning" i min interna google-sökmotor. Noll träffar.

Att förhandsboka spelet hade tett sig som en sådan självklarhet att jag helt enkelt glömt bort att göra det.
Att jag kunde komma tillbaka innan stängning och möjligtvis få tag på ett deserterat exemplar kändes just då som en mycket klen tröst.

Med en sjunkande känsla av tomhet begav jag mig hemåt och spenderade resten utav eftermiddagen med att sova med katten i vardagsrummet, allt för att få tiden att slå stängningsdags.

 

18:45

Jag möter Sebastian på GAME och stod än en gång framför Tobbe med förväntansfull blick. Där och då log fru fortuna åt mig för första och sista gången under dagen, då jag denna gång såg min gode vän Hermelins namn på förhandsbokningslistan, och det slog mig:                                                                                                                                           Han berättade ju tidigare att han köpt spelet på CDON.com! Alltså: ett Gears-exemplar åt mig!
Glädjen var total, och både jag och Sebastian firade på Max med teorier om spelets story och leveldesign och hur exakt hur badass det ska bli att co-oppa igenom horder av Locust.

 

19:45

Hemma, inkopplad, uppkopplad, colaförsedd och redo att rädda mänskligheten.

Detsamma kan inte sägas om Sebastian. Han ringer snart och förkunnar att han inte kan hitta sin hårddisk. Jag förvånas inte över att jag inte blir förvånad. Jag ger honom en halvtimme att leta. Fortfarande ingenting. Han ringer, förklarar att han måste ha glömt den hos Jakob. Ringer snart igen och säger att Jakob inte är hemma.  Frustration börjar byggas upp; skivan ligger där i skivsläden och är oerhört mallig över att bära ett rödsvart klistermärke som retar "GEARS OF WAR 2: SEE, BUT NOT TOUCH."

 

21:15

Sebastian ringer ännu en gång och är fullkomligt rådlös. Just som jag är påväg att slita mitt geléstyva hår får jag en Amazing Idea™ och skickar honom att låna ett minneskort utav semigrannen Nicklas! Denna bagatell tar bara en dryg halvtimme, och vi är nu båda hemma, inkopplade, uppkopplade, colaförsedda och redo att rädda mänskligheten.

 

22:00

Ain't enough freaks to stop these men.

 

 -Recension inom kort.

 



 


CBZ on piano

Jag hade tråkigt och såg webbkameran ligga på vardagsrummet. Vilket resulterade i ett Youtubeklipp på mig där jag spelar ett par låtar från diverse spel som mina notblinda ögon och öron snappat upp under åren!


Gratis spelsoundtrack

Problem: Du älskar soundtracket ifrån Goldeneye64. Och Lylat Wars. Och Halo. Och MegaMan. Och en massa andra spel, vars soundtrack tycks vara näst intill omöjligt att få tag på.

Lösning: http://downloads.khinsider.com/

Registrera dig snabbt och enkelt, såklart, och börja ladda ned din favorit-bitpop!
För att kunna ladda ned fulla album istället för alla låtar en och en krävs att du tjatar till dig några rekryter till sidan,
men med en så pass snabb registreringsprocess bör det inte vara något problem.

Resultat: En Marcus med Rusty bucket Bay i iPoden goes:
                                   
                             
Edit: Måhända måste du installera tilläggsprogrammet Zango på datorn för att få tillgång till musiken, vilket gör det hela lite mindre attraktivt. Sadface.

RSS 2.0