Jag var nyss in på GAME i stan för att uppdatera mig om kommande releaser, och fick en smärre chock när jag på frågan "Hur snart blir det FarCry2 då?" fick en fet Collectors' edition i fejset som svar.
För den hundring extra som denna specialutgåva kostar får du förutom en smällfet specialcasing även en t-shirt med värsta trycket på, en karta över spelets 50km2 stora värld, en väska och annat lull-lull som varje riktig gamer kräver utöver en fantastisk spelupplevelse.
Men det slutade inte där. Frågan "och Dead Space då?" besvarades på samma sätt, och jag stod genast inför ett dilemma:

-Vilken av dessa läckerbitar skall prioriteras? Dagens inköp av en
 
betyder att bara en av titlarna kan inhandlas utan att riskera att begå ekenomiskt självmord.
Eller ska vi kanske säga harakiri.
Hur jag än gör så kommer det att kännas som att tacka nej till en kladdkaka med nyvispad grädde, nu när sockersuget är som störst.

GuitarHero:World Tour vs RockBand2   
rel US: 26oktober / 14september, utvecklare: Neversoft / Harmonix, plattform: xbox360, PS3, Wii

Musikspel är vad som får folk att gå bananer i dessa dagar, och tidigare fanns det bara ett alternativ för den som ville tjacka plastgura, och det stavades GuitarHero. När sedan GuitarHero-uvecklaren Harmonix köptes av MTV-games för att göra RockBand blev det TonyHawk-veteranerna Neversoft som tog över GuitarHero-serien.
Som sitt första projekt gjorde Neversoft GuitarHero3: Legends of rock, som i princip var mer av samma som tidigare, fast med en handfull spelbara rockikoner som Slash och Rage Against-gitarristen Tom Morello, och ett mycket välkomnat online-läge. Det gick även att spela career-läget med en kompis, eller spela mot varandra i battle-läget, där där man istället för star-power tjänade ihop offensiva bonusar á la MarioKart.
Svårighetsgraden var dock helt åt helvete på sina håll, med låtar som Raining Blood och numera ökända Through the fire and flames.

Medan Neversoft pulade på med att bli varm i scentrikåerna utvecklade Harmonix och MTV-games det betydligt mer utbyggda RockBand, som numera inte bara hade gitarr på matsedeln. Ett trumset i miniatyr, mick var nu med i leken, och plötsligt kunde man spela fyra stycken samtidigt, alla med olika instrument (bas inräknat)!
Trots sin höga prislapp ($169=1800sek wtf??) och löjliga förseningar i Europa och Australien har RockBand sålt som smör, och nu är båda spelserierna redo för nästa omgång i striden om vem som har det bästa musikspelet.Det är GuitarHero: World Tour mot RockBand 2.

---

GUITAR HERO: WORLD TOUR

Neversoft vet att de inte kommer att ha en chans att vinna spelarnas hjärtan i höst om de ger ut ännu ett gitarrspel, och har därför som RockBand gjort GH:WT till mer än bara ett gitarrspel, även här med mic och trumset.
Ett trumset som av många anses mer robust och verklighetstroget än RB's motsvarighet, som fått mycket kritik för att vara väldigt högljudda och plastiga.


GH's trumset däremot har tre hängpukor, två cymbaler och en baspedal, och ser mer ut som ett riktigt digitalt trumset än något vi sett tidigare. Trummorna är även tryckkänsliga, och låter alltså olika beroende på hur hårt du slår på dem.
Micken finns inte särskilt mycket att säga om; den ser ut som en mick, och registrerar hur bra du håller tonen, samt hur väl du uttalar ord och hur starkt du sjunger.
En annan nyhet är att du nu kan designa dina egna instrument i spelet, och göra egna bandmedlemmar precis så som du vill ha dem (varför någon skulle vilja spela som någon annan än Lars Umlaut är en annan fråga), med sliders för varje muskel i ansiktet, tatueringar, smink, scenkläder och piercingar.
Onlineläget tar även det vara på alla nyheter, och låter dig och dina polare samlas för att möta ett annat band på andra sidan klotet.

Men allt detta faller i skugga för den största nyheten i GuitarHero: World Tour, nämligen möjligheten att skapa dina egna låtar. Det inbyggda verktyget för att skapa egna låtar är otroligt mångsidigt, och har enligt Neversoft legat i utveckling i över ett år. Välj instrument, välj sedan vilken typ av valt instrument du vill använda, välj tonart, och börja spela. Spelar du med gitarren byter du oktav genom att luta gitarren, och när du lagt ut din melodi som du vill ha den börjar det roliga. Byt till redigerarläget GuitarHero Mix, där du kan ändra och redigera din låt precis som du vill. Ändra tempo, flytta noter, byt tonart eller vad du vill för att få ditt mästerverk att låta som det ehh...var tänk från början. Massor av effekter finns att välja mellan, så som reverb, echo, chorus och dist; det finns till och med en inbyggd arpeggiator för den som vill göra något riktigt avancerat!
Utöver bas, lead- och rythm-gitarr kan du lägga till trummor, (med dussintals olika trumset att välja mellan) och även keyboard, där det finns över 100 ljud att välja mellan. Det enda som egentligen sätter gränserna för vad som går att skapa är det faktum att det tyvärr inte går att lägga till sång. Detta på grund av den oöverskådliga uppsjö av obsceniteter som snabbt skulle spridas då de användarskapade låtarna sedan går att ladda upp för allmän beskådning och sågning.

Men hur mycket lull-lull det än finns att leka med så kommer det ner till en sak: har spelet bra musik som är kul att spela?
Låtlistan denna gång är större och vackrare än någonsin, och stoltserar med namn som Tool, Metallica, Van Halen, k0rn, LinkinPark, Nirvana, Ozzy och många, många fler. Till och med Michael Jackson's Beat it finns med!
Alla låtar är numera originalinspelningar -inga fler covers.
Den fulla låtlistan finns i länken nedan, och utöver de på skivan medföljande låtarna utlovar Neversoft fler nedladdningsbara låtar än någonsin tidigare (vilket i slutändan borde hamna på 200+ låtar!!).

Låtlista: http://www.rollingstone.com/rockdaily/index.php/2008/09/12/guitar-hero-world-tour-unveils-full-track-list/

---

ROCK BAND 2

-Som enda egentliga konkurrent till GH:WT i höst står Rock Band 2, (förutom halvdassiga Rock Revolution från Konami) som istället för nya instrument, en musikstudio och ett påkostat karaktärsskaparläge väljer att behålla sina instrument som de är och istället erbjuda en marginellt vassare version av Rock Band.
Det som för de flesta kommer att vara avgörande mellan de två är låtlistan, något som kan leda till tåbira i hjärnkontoret då även Rock Band bjuder på guldkorn efter guldkorn. Band som AC/DC, Motörhead, S.O.A.D, Juda's Priest och Metallica.

Här finns hela låtlistan: http://xboxlive.ign.com/articles/902/902400p3.html#rb2


Förutom de 84 låtarna som finns på skivan fungerar även de låtar du laddat ned till Rock Band, och för en liten summa pengar kan du även migrera alla låtar från Rock Band-skivan till Rock Band 2! All denna massa musik, plus den sanslösa mängd nedladdningsbar musik som utlovats gör att den fullkomliga låtlistan till RB2 består av...en jäkla massa musik, helt enkelt.
Att det kommer att ligga på 300+ låtar är det ingen som helst tvivel om.

---

GUITAR HERO: WORLD TOUR VS. ROCK BAND 2

-GH:WT -Nya instrument
             -Skapa dina egna karaktärer och instrument
             -Skapa dina egna låtar i ett minst sagt robust studioläge
            
-RB2      -Mer av samma, men har du RockBand, möjlighet att ladda ned fler låtar
              och ett par wannabe-rockers till polare har ni något att göra fram till RockBand 5

Min hand är bortdomnad, jag svettas som om jag just blivit skickad till rektorn, men jag gjorde det:
jag klarade precis Six på Expert difficulty. Och flinar som ett barn på julafton.

Mirror’s Edge rel: 11 november, utvecklare: Digital Illusions, plattform: xbox360, PS3

Med Mirror’s Edge tar svenska Digital Illusions (även kallat DICE) en paus från Battlefield-serien för att göra något helt annat. Mirror’s Edge kan närmast beskrivas som ett parkour-liknande spel sett ur  första person, där du styr den kvinnliga protagonisten Faith över hustak, genom trånga kontorsbyggnader och kloaker, med dina lemmar som enda vapen. Att hålla uppe ett snabbt tempo och aldrig stanna av när man hoppar över stängsel, mellan väggar eller balanserar på rörledningar, är nyckeln till framgång, snarare än att pricka snabba headshots. Varför du studsar mellan hustak som en annan bumbibjörn (förutom att det är hur kul som helst)? Jo, i Mirror’s Egde’s framtidsvision har staten järnkoll på allt och alla, en framtid där ingen information levereras utan att först kontrolleras. Då ingen annan typ av informationsutbyte är säkert, levereras hemlig information istället genom så kallade ’runners’. Dessa ’runners’ kan närmast beskrivas som mänskliga brevduvor, som tar sig fram genom staden på fot över hustaken, där de löper minst risk att bli upptäckta. Faith är en sådan runner, men som snart hoppar mellan taken av personliga skäl, då hennes syster kidnappas.


Att styra Faith genom staden är inte så krångligt som det låter, och bara bara några få knappar behövs för att rulla, hoppa, glida, klättra och balansera (något som drar nytta av DualShock’s tilt-känslighet). Detta är ett spel som handlar om total inlevelse, och Faiths varje andetag hörs, från lugna, djupa andetag, till att hon blir andfådd om du sprungit längre. Det finns heller ingen som helst HUD, utan dina enda hjälpmedel finns istället diskret implementerade i spelets läckert stilrena design, där röda, varmare färger leder dig åt rätt håll. Förutom plattformselementen möter du även mänskligt motstånd, som är betydligt mer välbeväpnat än du själv. Faith är inte bara en jävel på att hoppa, utan har även en fin färg på sitt bälte inom kampsport, och springer du på en tungt beväpnad soldat avväpnas denne snabbt med en snyggt animerad lägg-benet-runt-fiendens-nacke-och-fäll-honom-till-marken-sekvens (någon som minns lobby-scenen i The Matrix?).


Utöver kampanjen finns inget mutliplayerläge, men väl leaderboards för specifika time-trial-utmaningar, där du kan ladda ned och tävla mot kompisens eller världsmästarens spöke. Att Mirror’s Edge kommer att bli något helt annat än vad vi förstapersonsskjutar-junkies är vana vid är det ingen tvekan om. Hur varierade miljöer och utmaningar det har att erbjuda återstår dock att se. Men en sak är säker: Mirror’s Edge ligger högt upp på önskelistan i jul, och ser man tillbaka på DICE’s spelhistoria så har de aldrig gjort ett dåligt spel. Det här kan dock bli något utöver det vanliga.

-Gears of War 2    rel: 7 november, utvecklare: epic games, platform: xbox360

-‘Bigger, badder and more badass'. Så beskriver  Cliff Bleszinzky, lead designer på Epic Games, Gears of War 2.  2006 var året då Gears of War släpptes exklusivt på Xbox360, och blev omedelbart en enorm framgång och lika mycket ett signum för Xbox som Halo.

Att spelet nått sådan framång har det mycket sin grafiska excellens och närmast konstnärliga design att tacka för, och som trots att det är två år sedan det släpptes fortfarande är snyggast på konsolmarknaden. Och såklart motorsågsbajonetten, som blivit lika synonym med Gears of War som Cortana och Halo, som flugsvampar med läskiga sidoeffekter och Mario.

Gears of War nästintill fulländade cover-systemet och blev även enormt populärt på XboxLIVE.

-Hur följer man då upp en sådan storsäljare? Jo, genom att ta varje lyckat element från föregångaren, och göra det om möjligt ännu brutalare, vackrare, större och mer storslaget än vad det redan var.

-Motorsågsdueller. Need I say more?

Singelplayerkampanjen (som skall spelas co-op!) lovar bland annat att vara längre, gå djupare in på storyn, som tyvärr lämnade mycket att önska i ettan, och strider mot hundratals Locust samtidigt (!). Samtidigt som allt från strider till story och miljöer blivit mer storslaget ser spelet ännu bättre ut än tidigare, med ny typ av ljusättning, som Cliffy kallar för 'Hollywoodljus'. Då Gears of War använde sig av verklighetstrogen ljussättning, har Gears of War 2 mer filmiskt ljus, med skarpare kontraster och starkare reflektioner, något som kanske inte är det mest realistiska, men som ser förbannat läckert ut. Det, och till viss del förstörbara miljöer gör att Gears of War 2 rent grafiskt sparkar konkurrenternas stjärt ännu hårdare än tidigare.

Multiplayerdelen av Gears of War blev en omedelbar hit (trots att den bara låg i utveckling under tre månader!), och är fortfarande en av de mest spelade titlarna online. Därför har nu onlinedelen givits mycket kärlek och har varit med i utvecklingen sedan dag ett. Fler kartor utlovas (fem st. grafiskt upphottade versioner av kartor från ettan kan laddas ned -gratis!), och max antal spelare är numera 10, istället för 8. En annan nyhet är motorsågsdueller, där två motorsågsglada spelare slår ihop sina motorsågsbajonetter på bästa StarWars-manér, och där endast en går därifrån med halspulsådern intakt. Fler takedowns finns även att välja bland utöver det välkända curb-stomp, med ett kreativt sätt att använda varje vapen på (gissa en gång hur torque-bow används, och flina elakt när du gissat rätt).

-Epic Games oundvikliga megasuccé släpps den 7 november över hela världen, och vill inget hellre än att än en gång såga dig i bitar.

-Yeah, (wouu!!) bring it on sucker, this 'ma kind of shit!

                                                                                             //Augustus "Coletrain" Cole

-FarCry2    rel: 24 oktober, utvecklare: Ubisoft, plattform: xbox360, PS3

Samma dag som EA's Dead Space når butikerna släpper även Ubisoft sin bomb: FarCry 2, som snarast kan ses som en andlig uppföjare till FarCry, då de två inte har någonting gemensamt förutom den enorma världen och friheten att tackla situationer och problem precis hur man vill. De tropiska medelhavsmiljöerna från ettan (som överlåtits och slipats till perfektion av FarCry-utvecklarna Crytek med sin nya spelserie Crysis) har bytts ut mot stekheta öknar och savanner i Afrika.
Storyn kretsar kring konflikten mellan två fraktioner i Afrika. Spelaren sätts i en situation där det gäller att utnyttja de båda, ta reda på deras svagheter, för att till sist finna och eliminera 'The Jackal', en mystisk ledare som satt konflikten mellan fraktionerna i brand, och som spelar med tusentals människors liv.


Hur du gör detta är helt upp till dig själv. I en värld som är 50km2 är du fri att gå var du vill, göra vilka uppdrag du vill, när du vill och bli vän med vem du vill. Men skaffar du dig vänner gäller det att beskydda dem så gott det går, för en död vän i FarCry2 är en död vän och kommer aldrig mer att respawna. Ett spelelement som visserligen höjer realismen en hel del, men som kanske kommer att resultera i omladdande från sista checkpointen för att hinna bränna ned tornet som den där krypskytten som sköt din vän sitter i.
Eld, ja. Eld och andra naturfenomen spelar en stor roll i FarCry2, och är något du måste lära dig använda både defensivt och offensivt. Sitter ditt mål och trycker i en stuga, omgiven av en allt för stor skara fientliga soldater?
-Starta en gräsbrand runt stugan med hjälp av din behändiga eldkastare för röka ut dem och skapa kaos bland fienderna så ska du se att det går lättare.
Gräs och allt annat som i verkligheten brinner brinner även i FarCry2, och blir kan även skapa en flyktväg om du är jagad. Skapa en vägg av eld bakom dig så ger även de mest efterhängsna typer upp. Se upp bara, så att elden inte sprider sig och omringar dig!

Något som höjer realismen och närvarokänslan ytterligare är Ubisofts policy att aldrig använda sig av mellansekvenser i sina spel, något som här dras till sitt esse då kameran aldrig någonsin lämnar din karaktärs ögon. En sådan liten detalj som att kameran följer med när du t.ex sätter dig i en bil, istället för att telporteras till förarsätet, gör otroligt mycket för inlevelsekänslan. Inte heller behöver du ränna runt som en huvudlös höna i jakt på medkits om du blir skadad. Du får snällt ta fram sprutan och tången om du fått granatsplitter i armen, eller bryta tillbaka fingret om det gått ur led när du fallit från hög höjd.

Utöver en singelplayerkampanj med en enorm, öppen värld med massor av uppdrag, fordon och vapen erbjuder FarCry2 såklart ett maffigt multiplayerläge (dock ingen co-op, snyft) och med det en baneditor som får skickar Forge in i skamvrån. Börja från scratch, gör banan stor som en handfull fotbollsplaner och använd något av editorns många verktyg för att skapa berg, dalar och vattendrag (det finns inga färdiga bitar att sätta ut, du målar upp bergen själv), och släng på några läckra texturer. Sedan kan du välja mellan tusentals byggnader, torn, växter, fordon, bryggor, vägar, broar och allt möjligt att utsmycka din bana med.

Löven har börjat falla, och som vanligt efter en sommar som lidit av törstig speltorka laddar bjässarna upp inför hösten och släpper med start i oktober blytunga titlar med bara några dagars mellanrum. Tillåt mig presentera den hetaste hösten i mannaminne:

(notera att alla releasedatum gäller storbritannien och kan skilja sig från de svenska releasedatumen)

---

-Dead Space      rel: 24 oktober, utvecklare: EA, plattform: xbox360, PS3

-Dead Space är EA's egna försök att skrämma skiten ur oss i höst.
Storyn kretsar kring en framtid där jordens resurser sedan länge sinat, och i en värld där resande genom rymden är en bagatell är människans enda hopp om överlevnad uttömmandet av andra planeters resurser. Detta görs med enorma rymdkryssare, s.k 'planet-crackers',  som tömmer planeter på dess viktigaste resurser för att med ett par års mellanrum återvända till jorden med de skördade resurserna.
Ett sådant skepp är Ishimura, ett skepp som tappat kontakten med Jorden.
Spelaren intar rollen som Isaac Clark, en rymdforskare som skickas till platsen för att undersöka vad som orsakat detta.
Det står snart klart att något gått käpprätt åt helvete, när Isaac möts av en massaker utan dess like.
-I rymden kan ingen höra dig skrika...förutom kanske mamma som sover i rummet brevid.


-EA har länge varit (ö)kända som de hjärtlösa monster som köpt utvecklare efter utvecklare, för att sedan snabbt forcera ut spel i butik, ofta med halvfärdiga resultat som resultat. Ett utmärkt exempel på detta är den numera oöverskådliga mängd TheSims-expansioner som släppts, senast med det dödfödda TheSims: IKEA furniture. Expansioner som tyvärr ändå säljer som smör tack vare alla casual-gamers som i brist på annat gärna frossar TheSims ett par år till. Jag har länge kollat snett på EA för bland annat detta, men de har på senare tid visat tecken på bättring, med egenutvecklade och mycket polerade titlar som SKATE och nu senast  Dead Space.
Spelet ses ur tredjepersonsperspektiv (á la ResidentEvil), något som är tänkt ska stärka dina känslomässiga band med Isaac. Hur mycket känslor man kan få för en herre iklädd svetsmask storlek XXL återstår dock att se.
Samtidigt som detta ser ut att bli en riktig hårresare väger även actionelementen tungt. Spelets alla fiender består av tidigare besättning ombord på Ishimura, nu i form av deformerade, utgångna och ursinniga monster som inget hellre vill än att festa natten lång med Isaacs tarmpaket som partyhatt. Dessa killar går inte och lägger sig bara för att du sätter en projektil innanför pannbenet på dem.
Down, but not out tycks vara deras motto; en nedskjuten fiende som reducerats till en blöt fläck på golvet kan mycket väl greppa tag om din fotled om du är oförsiktig. Du kan aldrig vara riktigt säker på att en fiende inte reser sig upp när du vänder ryggen till föränn du bokstavligt talat gjort slarvsylta av dem.
Ombord på Ishimura finns inga vapen, och Isaac måste därför vara kreativ med sina reparationsverktyg, något som ser ut att bli roligare än det kanske låter. Alla mekaniker behöver vara utrustade med svets och plåtsax (självklart i neonball framtidsversion), något Isaac ser till att använda till sin fördel när gamla vänner reser sig upp med något mordiskt i blicken.

Musiken spelar även den på precis rätt strängar (pun) och kommer med all säkerhet sända långsamma, isande kalla kårar nedför ryggraden när du står där, ensam, med bara en övergiven rymdstation full av avlidna vänner som sällskap.


Om bara ett par veckor får vi ta del av EA's skräckepos Dead Space, som släpps den 24'e oktober (i England, i varje fall...).

-We live, as we dream — alone.
//Joseph Conrad -Heart of Darkness

Det är jag som är CBZ, även känd som Chinballz. Jag har varit gamer sedan fyra års ålder (första kärleken var SuperMario World, medan spelet Another World fick lämnas igen då det gav mig mardömmar) och har med tiden blivit mer kritisk i min syn på ett spels alla delar. Här kommer jag att dela med mig av mina på ett eller annat sätt gamingrelaterade upplevelser, nyheter och åsikter.

Det skall sägas direkt: Ett spel som flirtar med ett förförande yttre kommer likt en snygg tjej/kille snart falla isär ifall det inte finns mer att upptäcka under dess glansiga yttre. Musiken, ett medie som väger minst lika tungt som den grafiska biten, kommer tyvärr sällan i fokus och är något du inte kan ta del av när spelet marknadsförs. Kudos då till EA och deras stundande skräck-rymd-shooter DeadSpace, som gett smakprov på spelets nervkittlande, till synes alldeles lysande soundtrack. Många andra faktorer spelar även in; hur följsam är kameran, och är perspektivet rätt för spelet? Hur balanserad är NPC-AI'n, och är spelets balans och svårighetsgrad rättvis? Hur pass stort och viktigt är omspelningsvärdet?

Exempel på spel där omspelningsvärdet spelar mindre roll är för mig är Bioshock och Shadow of the Collossus.
Spel som för mig sorteras i facket 'upplevelser' snarare än 'fantastiska spel'. Bioshock, med en stämning så tät att man kan skära den med kniv, och med en story lika  genialt nyskapande som dystopisk och tänkvärd, och som dessutom försiktigt utforskar spelarens moral och egoism. Shadow of the Colossus, som är lika mycket ett stycke oöverträffad interaktiv konst som ett nyskapande spel som vågar bryta ny mark.

-Spel som bara behöver upplevas en gång, men som ligger kvar i sitt fack i huvudet och sprider värme; som en kram från den där snygga tjejen/killen som hade mer att ge än att bara agera ögongodis.