Snart börjar skolan. Thank God, då får jag äntligen ta semester.
Så prestandakrävande multitasking som lovdagarna krävt den senaste tiden vet jag inte hur mycket mer sommarlov jag klarar av.
Like idag. Väcktes av två samtal och tre mobil-larm på Jonas vardagsrumsgolv brevid Sebastian. Han hade en egen madrass. Helt säkert.

Mamma ringer och ber mig komma hem och gå ut med el perro feo de pollo medan de är på stranden. Cyklar så småningom hem från Moröbacke. Kommer ihåg att jag måste måla altantaket. Snart ringer Lina och säger att hon bara har möjlighet att springa omedelbums. Packar ihop målarsakerna och byter om. Skyndar mig ned till Parkbron, möter Lina, och så springer vi. Det är äckligt varmt.

När jag kommer hem drar jag av mig tröjan och fortsätter måla innan jag duschar. Just som jag lägger ifrån mig penseln ringer Sebbe, "har du inte farit än???". Right, jag skulle tillbaka till Moröbacke och äta där. Mamma har just satt igång med maten. Lina ringer och undrar om jag har något för mig ikväll. Yeah...kinda wish I didn't.
Här någonstans skulle jag gärna få in bara lite, lite lone-time. Lol no.

Snart börjar skolan. Thank God.
Man stiger upp på morgonen, avverkar skoldagen, och tar det chillax (ursäkta språket, vi bygger om) resten av dagen.
Rinse and repeat.

Thank God.

PS. Thank God att jag inte fick ett sommarjobb on top of everything.