Dröm #2
#2
9 Juni 2010
Jag befinner mig i Norrhammarskolans omklädningsrum i idrottshuset. Felix Vallmark från EC2ITS, Jonas Pettersson och Richard Stenlund är också där. Jag har full vintermundering på mig, med jacka, täckbyxor, skor och en tung ryggsäck på ryggen. Jag tar fram min iPhone och räcker över den till Jonas och säger "läs mina anteckningar, jag har också börjat skriva ned mina drömmar! Men jag behöver ett smidigt sätt att kunna ha telefonen i sängen på, utan att riskera att den åker i golvet."
Jonas tar telefonen, men startar istället Lumines (referens: jag hade laddat ned ett Lumines-demo dagen innan), och vill inte läsa om mina drömmar.
Jag vet att jag borde duscha med alla dessa kläder på, och ber Felix kolla så att min ryggsäck är ordentligt stängd. Sedan går jag in i duschrummet, men blir genast tveksam. Är detta verkligen nödvändigt? Jag går snabbt tillbaka ut i omklädningsrummet och klär av mig. Det har nu Felix också gjort, och rusar in i duschrummet (som skiljs från omklädningsrummet av en tung dörr) där han sätter igång alla duschar och börjar dansa. Jag ser förvånat på genom en springa mellan duschrummet och dörren, som Richard håller upp.
Sedan trycker han igen dörren på mina fingrar, vilket gör väldigt ont, och Richard börjar skratta åt det hela.
9 Juni 2010
Jag befinner mig i Norrhammarskolans omklädningsrum i idrottshuset. Felix Vallmark från EC2ITS, Jonas Pettersson och Richard Stenlund är också där. Jag har full vintermundering på mig, med jacka, täckbyxor, skor och en tung ryggsäck på ryggen. Jag tar fram min iPhone och räcker över den till Jonas och säger "läs mina anteckningar, jag har också börjat skriva ned mina drömmar! Men jag behöver ett smidigt sätt att kunna ha telefonen i sängen på, utan att riskera att den åker i golvet."
Jonas tar telefonen, men startar istället Lumines (referens: jag hade laddat ned ett Lumines-demo dagen innan), och vill inte läsa om mina drömmar.
Jag vet att jag borde duscha med alla dessa kläder på, och ber Felix kolla så att min ryggsäck är ordentligt stängd. Sedan går jag in i duschrummet, men blir genast tveksam. Är detta verkligen nödvändigt? Jag går snabbt tillbaka ut i omklädningsrummet och klär av mig. Det har nu Felix också gjort, och rusar in i duschrummet (som skiljs från omklädningsrummet av en tung dörr) där han sätter igång alla duschar och börjar dansa. Jag ser förvånat på genom en springa mellan duschrummet och dörren, som Richard håller upp.
Sedan trycker han igen dörren på mina fingrar, vilket gör väldigt ont, och Richard börjar skratta åt det hela.
Dröm #1
#1
8 juni 2010
Det är sommar, varmt och soligt. Jag befinner mig på en lantaktig plats, utan tydligt mål. Jag passerar Bosse Lerner (idrottslärare, Norrhammar). Han ropar "snygg frisyr!", och jag tycker att det känns lika märkligt som om det varit på riktigt.
Det slår mig plötsligt att mitt ena knä behöver opereras (referens: min morfar hade just opererat vänster knä), och jag vet att det är Felix Ros som skall operera mig. Felix står framför mig och jag frågar om han verkligen är utbildad inom sådant, och han svarar "ja, jo lite".
Jag ligger ned på gräset framför en gammal träbyggnad (typ husen i bonnstan) och Felix håller i en såg. Jag undrar vad jag skall få för typ av bedövning, och han säger att jag inte kommer att känna någonting. Jag får en enorm mängd Alvedon, och de gör mig snabbt sömnig.
I samma takt som jag somnar i drömmen vaknar jag i verkligheten. När jag är mer vaken än sovandes tror jag fortfarande att drömmen är verklig, och är rädd för att somna för att Felix då kommer att börja såga i mitt ben. Därför gör jag mig själv klarvaken, och kommer på att det hela var en dröm.
8 juni 2010
Det är sommar, varmt och soligt. Jag befinner mig på en lantaktig plats, utan tydligt mål. Jag passerar Bosse Lerner (idrottslärare, Norrhammar). Han ropar "snygg frisyr!", och jag tycker att det känns lika märkligt som om det varit på riktigt.
Det slår mig plötsligt att mitt ena knä behöver opereras (referens: min morfar hade just opererat vänster knä), och jag vet att det är Felix Ros som skall operera mig. Felix står framför mig och jag frågar om han verkligen är utbildad inom sådant, och han svarar "ja, jo lite".
Jag ligger ned på gräset framför en gammal träbyggnad (typ husen i bonnstan) och Felix håller i en såg. Jag undrar vad jag skall få för typ av bedövning, och han säger att jag inte kommer att känna någonting. Jag får en enorm mängd Alvedon, och de gör mig snabbt sömnig.
I samma takt som jag somnar i drömmen vaknar jag i verkligheten. När jag är mer vaken än sovandes tror jag fortfarande att drömmen är verklig, och är rädd för att somna för att Felix då kommer att börja såga i mitt ben. Därför gör jag mig själv klarvaken, och kommer på att det hela var en dröm.
OCD
Obsessive–compulsive disorder (OCD) is an anxiety disorder characterized by intrusive thoughts that produce anxiety, by repetitive behaviors aimed at reducing anxiety, or by a combination of such thoughts (obsessions) and behaviors (compulsions). The acts of those who have OCD may appear paranoid and come across to others as psychotic. However, OCD sufferers generally recognize their thoughts and subsequent actions as irrational, and they may become further distressed by this realization.
OCD is the fourth-most common mental disorder and is diagnosed nearly as often as asthma and diabetes mellitus. In the United States, one in 50 adults has OCD. The phrase "obsessive–compulsive" has become part of the English lexicon, and is often used in an informal or caricatured manner to describe someone who is meticulous, perfectionistic, absorbed in a cause, or otherwise fixated on something or someone. Although these signs may be present in OCD, a person who exhibits them does not necessarily have OCD.
A typical person with OCD performs tasks, or compulsions, to seek relief from obsession-related anxiety. Within and among individuals, the initial obsessions, or intrusive thoughts, can vary in their clarity and vividness. A relatively vague obsession could involve a general sense of disarray or tension, accompanied by a belief that life cannot proceed as normal while the imbalance remains. A more articulable obsession could be a preoccupation with the thought or image of someone close to them dying. Other obsessions concern the possibility that someone or something other than oneself - such as God, the Devil, or disease - will harm either the person with OCD or the people or things that the person cares about.
Individuals with OCD are aware that their thoughts and behavior are not rational, but they feel bound to comply with them to fend off feelings of panic or dread. Some common compulsions include counting specific things (such as footsteps) or in specific ways (for instance, by intervals of two) and doing other repetitive actions, often with atypical sensitivity to numbers or patterns. People might repeatedly wash their hands or clear their throats, making sure certain items are in a straight line, repeatedly check that their parked cars have been locked before leaving them, constantly organizing in a certain way, turn lights on and off, keep doors closed at all times, touch objects a certain number of times before exiting a room, walk in a certain routine way like only stepping on a certain color of tile, or have a routine for using stairs, such as always finishing a flight on the same foot.
People with OCD rely on compulsions as an escape from their obsessive thoughts; however, they are aware that the relief is only temporary, that the intrusive thoughts will soon come back. People with OCD can use rationalizations to explain their behavior; however these rationalizations do not apply to the overall behavior but to each instance individually; for example, a person compulsively checking the front door may argue that the time taken and stress caused by one more check of the front door is much less than the time and stress associated with being robbed, and thus the check is the better option. In practice, after that check, the person is still not sure and deems it is still better in terms of time and stress to do one more check, and this reasoning can continue as long as necessary.
PS. Sänk till 50, det går inte med 52.
OCD is the fourth-most common mental disorder and is diagnosed nearly as often as asthma and diabetes mellitus. In the United States, one in 50 adults has OCD. The phrase "obsessive–compulsive" has become part of the English lexicon, and is often used in an informal or caricatured manner to describe someone who is meticulous, perfectionistic, absorbed in a cause, or otherwise fixated on something or someone. Although these signs may be present in OCD, a person who exhibits them does not necessarily have OCD.
A typical person with OCD performs tasks, or compulsions, to seek relief from obsession-related anxiety. Within and among individuals, the initial obsessions, or intrusive thoughts, can vary in their clarity and vividness. A relatively vague obsession could involve a general sense of disarray or tension, accompanied by a belief that life cannot proceed as normal while the imbalance remains. A more articulable obsession could be a preoccupation with the thought or image of someone close to them dying. Other obsessions concern the possibility that someone or something other than oneself - such as God, the Devil, or disease - will harm either the person with OCD or the people or things that the person cares about.
Individuals with OCD are aware that their thoughts and behavior are not rational, but they feel bound to comply with them to fend off feelings of panic or dread. Some common compulsions include counting specific things (such as footsteps) or in specific ways (for instance, by intervals of two) and doing other repetitive actions, often with atypical sensitivity to numbers or patterns. People might repeatedly wash their hands or clear their throats, making sure certain items are in a straight line, repeatedly check that their parked cars have been locked before leaving them, constantly organizing in a certain way, turn lights on and off, keep doors closed at all times, touch objects a certain number of times before exiting a room, walk in a certain routine way like only stepping on a certain color of tile, or have a routine for using stairs, such as always finishing a flight on the same foot.
People with OCD rely on compulsions as an escape from their obsessive thoughts; however, they are aware that the relief is only temporary, that the intrusive thoughts will soon come back. People with OCD can use rationalizations to explain their behavior; however these rationalizations do not apply to the overall behavior but to each instance individually; for example, a person compulsively checking the front door may argue that the time taken and stress caused by one more check of the front door is much less than the time and stress associated with being robbed, and thus the check is the better option. In practice, after that check, the person is still not sure and deems it is still better in terms of time and stress to do one more check, and this reasoning can continue as long as necessary.
PS. Sänk till 50, det går inte med 52.
