Som du kanske redan visste har Capcom släppt demot för RE5. Det trista är att det bara finns att ladda ned för japanska LIVE-konton.

Varför ett demo är japan-exklusivt kan jag inte förstå, och vad som gör mig än mer förbryllad är hur det kan vara så barnsligt enkelt att skapa just ett japanskt LIVE-konto!

http://www.gamingtrend.com/forums/index.php/topic,15771.0.html

Följ bara denna guide, eller googla fram en annan ifall den av en eller annan anledning inte fungerar. Själv har jag sedan länge haft ett japanskt konto (minns jag helt fel, eller har det funnits en guide till detta i ett gammalt nummer av SuperPLAY?). Loggade in med det alldeles nyss, och möttes omedelbart av en blaffig (ord?) logga -BIOHAZARD5. Blir glad.
Blev dock inte riktigt lika glad när jag såg att den för tillfället bara finns tillgänglig för guld-medlemmar, så vill du inte punga ut för ett guldmedlemskap får du snällt vänta ett par dagar, då den finns tillgänglig även för silverkonton.

PS. Att alla menyer är på japanska och att all reklam presenteras av en dödligt glad cosplaytjej kan jag tyvärr inte hjälpa dig med.

Då min 360 för tillfället är på intensivbehandling i Frankfurt passade jag igår på att damma av en gammal (nåja) klassiker till PS2. Jag bläddrade igenom min spelsamling i bokhyllan och hittade snart SilentHill3. Var tveksam till om jag verkligen ville spela det. Skyltdockan som tappar huvudet, knackningarna bakom gipsväggen på byggarbetsplatsen, den omkullvälta rullstolen vars hjul fortfarande snurrar, långsamt och blodstänkt (flickvännen var på snudd till att svimma). Men jag tar ett djupt andetag och lägger skivan i skivsläden. Knuffar in skivsläden.

Telefonen ringer. "Amen for fu...ja, hallå?". Det är Sebastians nummer, men ingen Sebastian i andra änden. Istället hörs en catchy electrobeat med flummig melodi, som från någon japansk sidoscrollande shooter eller dylikt. Låten försvinner och en ivrig röst frågar "Känner du igen den!". Jag har ingen aning, och svarar att det nog mest lät som en keygen. Sebastian grymtar till och försvinner igen.
En ny låt. Den här gången en snabb, glad melodi på banjo och stråkar. En märklig känsla börjar bubbla inom mig, men jag förstår varken varför, eller var jag hört den här melodin förut. Sedan dör melodin ut för en sekund, och en kvinnoröst jäktar "Time to get movin'!". Genast kommer jag på det, och blir med ens en lite lyckligare människa. Älskade gamla Rare-guldet BlastCorps!

Vi diskuterar spelet länge och väl, men måste tillslut lägga på, suget blir för stort. Jag drar fram mitt N64 och dammar av ett gammalt (åjo) BlastCorps. Spelar till klockan 01:-någonting. Var mycket svårväckt imorse.

Häromveckan var jag på marknad.
Du vet, en sådan här iskall utomhusmarknad vars besökare uteslutande består av gamla gummor som tjatar på sina ännu äldre gubbar att, "men visst skulle den här fällen passa utmärkt i badrummet!". En sådan marknad där tröstlösa skäggväxter står och trampar i en vagn i hopp om att få sälja "Våra bästa år" av Lars-Ingvars, en marknad med "RIKTIGA MÄN LUKTAR DIESEL" t-shirts och melonremmar för 20kr/st. En sådan där marknad som ingen egentligen vill vara på, men som man ändå går på.

Och där, mitt ibland barnoveraller och ljusugnsbröd, låg en äckelgrön N64-kontroll och huttrade sin analoga spak. Det var ett bra tag sedan jag överhuvudtaget ens såg en N64-kontroll, än längre sedan en välbehållen sådan. Själv har jag två stycken, en från N64-releasen som snabbt massakrerades utav spaksnurrar-grenarna i MarioParty. Men där låg den, grön och ful, och jag plockade förväntansfullt upp den. Och den var -chock- helt ny och oanvänd! Den analoga spaken rörde sig inte en millimeter när jag pillade på den sådär försiktigt som använda handkontroller gör.
Jag frågar Skäggväxt60+ hur mycket han ska ha för reliken, och han muttrar "20spänn". "RLY??". "Va?". "Jag tar den."

 Så gick vi båda nöjt därifrån, hand i onödig-tredje-grepplats.

Hemma väntar Control på Secret Agent.

Snart släpps GTAIV till PC, och med det följer en hel moddingcommunity, redo göra GTAIV till allting du inte ville att det skulle vara. Min gode vän Sebastian vill självklart vara en del av detta, och i våra huvuden har idéer till diverse mer eller mindre kreativa mods börjat gro.

---

#1 -Instant ragdoll

-Insurance fraud i Saint's row är bland det roligaste som finns att göra på XBOX360, så är det bara. Att vandra efter trottoaren i gångtempo, för att sedan trycka ned båda triggers och se din karaktär tappa varje muskel i sin kropp och slabba ned i backen som en viljelös docka. Folk kollar snett medan du med stor möda reser dig upp igen och fortsätter att gå som att det som just hände är värdens naturligaste sak.

Detta är någonting vi självklart vill se även i GTAIV, och som inte borde vara någon större bedrift att modda. Att bränna genom Time's Square i 120 på motorcykel för att sedan aktivera ragdoll och se Niko tillsynes somna och glida av motorcykeln likt en hal mask och gnidas mot den hårda asfalten.

#2 -Hela staden raglar

-Går du ut och super med Roman blir du full. Jävligt full. Så full att du inte kan gå rakt, och ropar "eeyhh! Yeeheellow caaar!!" efter lämplig taxi att spy i.
Tänk dig att Roman bjudit laget runt, att hela staden plötsligt raglar, och du har one hilarous mod.

#3 -Oändligt starka bromsar

-Bromssträckor är inget kul. Inget kul alls.
Att ha en bil eller annat fordon som går 100-0 på en halv sekund, det vore något. Att bränna bränna genom Time's Square i 120 på motorcykel, men att denna gång få omedelbar halt på motorcykeln och flyga rakt fram i samma hastighet som din motorcykel just hade. Det vore något.

#4 -Riot

-Minns du fusket till GTA: Vice City som fick alla fotgängare att gå bananer på dig och varandra?
Lägg detta till GTAIV, och dra upp PC-versionens pedestrian-slider till 100% (max på konsol sägs vara runt 35%), och ge dig in i striden.

-Eller kombinera ovanstående mods och få hundratals stridande, alkoholpåverkade fotgängare. Kör igenom folkmassan i sportbil, sovandes vid ratten, och det hela börjar likna...Dead Rising?

---

-Egna förslag till mods?

Jag fick frågan på skolan igår om min 360 fått Red Ring of Death någon gång, och svarade att 'jo, det hände mig i november förra året, när jag just köpt Call of Duty 4.'

Igår lekte jag och Sebastian gängsta's i GTA, och cruisade runt i sportbil online och gjorde drive-by's på små krökta tanter och andra spelare (vi måste ta han dark-green-guy!). En stund senare lämnade jag 360'n för att äta, och stängde av den under tiden. Kommer tillbaka 20min senare, trycker igång den och bemöts ännu en gång utav  RROD.

The New XBOX Experience.
Så djärvt beskriver Microsoft den obligatoriska uppdatering du kommer uppmanas att installera när du slår på din 360 på onsdag.
Detta är den mest omfattande mjukvaruuppdateringen någonsin till konsol, och kommer inte minst att ändra hela utseendet på din dashboard.
Blades'en har bytts ut mot ett nästan misstänkt Sony-inspirerat menysystem, som både är mer stilrent
och tillsynes mer lättnavigerat. Men old-school dashboard-älskare, don't fret;
guide-button-menyn har även den bytts ut och påminner om svunna tider med ett gulligt blade-system i miniformat.

En annan nyhet(?) är avatars, en minivariant av dig själv, som kommer att revo....okej, cut the crap -Microsoft har skaffat sig sina egna Wii's, och de skäms inte ens för det. Visst, de är söta. Och visst, du kan trycka på höger analog spak för att få dem små liven att rapa. Men seriöst...?

Den mest användbara, eller kanske enda, nya funktion till din 360 är att du numera kommer att kunna installera fulla spel på din hårddisk, för att kunna spela dem utan skiva, och skamlöst lämna tillbaka Mirror's Edge hos GAME på öppet köp.
Att spelet körs direkt från hårddisken innebär att ingen laser behöver arbeta, innebär att fläkten får ta det lugnt, innebär att din 360 blir tyst som en mus.
Eller kanske snarare tyst som inuti ett flygplan snarare än att det låter som att du står med näsan inne i en jetmotor när du spelar.

-Horray for stolen ideas!

Den 7 november 2008 skulle bli en utav årets absoluta höjdpunkter.
Istället kom den att gå till historien som ett mycket psykiskt påfrestande jordvarv.

11:30

Fredag. Skolan tycker att jag ska få gå hem redan klockan halv tolv, och nervöst ivrig som en amfetaminpåverkad hamster skyndar jag in till stan, redo att inhandla mitt förhandsbokade exemplar av Gears of War2 i blytung metallcasing. Jag ställer mig framför butikschefeen Tobbe och säger med mitt fånigaste flin "gissa en gång!". Han ler förstående tillbaka och vänder sig om för att från hyllan plockan ned och förverkliga min för sekunden enda och högsta önskan. Han slår upp förhandsbokningspärmen med intygande kråkfötter och glider med fingret ned för den första sidan med namn. Ingen Lundmark. Han byter blad och upprepar processen. Ingen Lundmark.

-Njadu, du tycks tyvärr inte finnas med här. Står det möjligtvis i något annat namn?

Min första tanke var att be honom skaffa sig ett par glasögon, men så gjorde jag en sökning på orden "gears2+förhandsbokning" i min interna google-sökmotor. Noll träffar.

Att förhandsboka spelet hade tett sig som en sådan självklarhet att jag helt enkelt glömt bort att göra det.
Att jag kunde komma tillbaka innan stängning och möjligtvis få tag på ett deserterat exemplar kändes just då som en mycket klen tröst.

Med en sjunkande känsla av tomhet begav jag mig hemåt och spenderade resten utav eftermiddagen med att sova med katten i vardagsrummet, allt för att få tiden att slå stängningsdags.

 

18:45

Jag möter Sebastian på GAME och stod än en gång framför Tobbe med förväntansfull blick. Där och då log fru fortuna åt mig för första och sista gången under dagen, då jag denna gång såg min gode vän Hermelins namn på förhandsbokningslistan, och det slog mig:                                                                                                                                           Han berättade ju tidigare att han köpt spelet på CDON.com! Alltså: ett Gears-exemplar åt mig!
Glädjen var total, och både jag och Sebastian firade på Max med teorier om spelets story och leveldesign och hur exakt hur badass det ska bli att co-oppa igenom horder av Locust.

 

19:45

Hemma, inkopplad, uppkopplad, colaförsedd och redo att rädda mänskligheten.

Detsamma kan inte sägas om Sebastian. Han ringer snart och förkunnar att han inte kan hitta sin hårddisk. Jag förvånas inte över att jag inte blir förvånad. Jag ger honom en halvtimme att leta. Fortfarande ingenting. Han ringer, förklarar att han måste ha glömt den hos Jakob. Ringer snart igen och säger att Jakob inte är hemma.  Frustration börjar byggas upp; skivan ligger där i skivsläden och är oerhört mallig över att bära ett rödsvart klistermärke som retar "GEARS OF WAR 2: SEE, BUT NOT TOUCH."

 

21:15

Sebastian ringer ännu en gång och är fullkomligt rådlös. Just som jag är påväg att slita mitt geléstyva hår får jag en Amazing Idea™ och skickar honom att låna ett minneskort utav semigrannen Nicklas! Denna bagatell tar bara en dryg halvtimme, och vi är nu båda hemma, inkopplade, uppkopplade, colaförsedda och redo att rädda mänskligheten.

 

22:00

Ain't enough freaks to stop these men.

 

 -Recension inom kort.

 

 

Jag hade tråkigt och såg webbkameran ligga på vardagsrummet. Vilket resulterade i ett Youtubeklipp på mig där jag spelar ett par låtar från diverse spel som mina notblinda ögon och öron snappat upp under åren!

Jag var nyss in på GAME i stan för att uppdatera mig om kommande releaser, och fick en smärre chock när jag på frågan "Hur snart blir det FarCry2 då?" fick en fet Collectors' edition i fejset som svar.
För den hundring extra som denna specialutgåva kostar får du förutom en smällfet specialcasing även en t-shirt med värsta trycket på, en karta över spelets 50km2 stora värld, en väska och annat lull-lull som varje riktig gamer kräver utöver en fantastisk spelupplevelse.
Men det slutade inte där. Frågan "och Dead Space då?" besvarades på samma sätt, och jag stod genast inför ett dilemma:

-Vilken av dessa läckerbitar skall prioriteras? Dagens inköp av en
 
betyder att bara en av titlarna kan inhandlas utan att riskera att begå ekenomiskt självmord.
Eller ska vi kanske säga harakiri.
Hur jag än gör så kommer det att kännas som att tacka nej till en kladdkaka med nyvispad grädde, nu när sockersuget är som störst.

GuitarHero:World Tour vs RockBand2   
rel US: 26oktober / 14september, utvecklare: Neversoft / Harmonix, plattform: xbox360, PS3, Wii

Musikspel är vad som får folk att gå bananer i dessa dagar, och tidigare fanns det bara ett alternativ för den som ville tjacka plastgura, och det stavades GuitarHero. När sedan GuitarHero-uvecklaren Harmonix köptes av MTV-games för att göra RockBand blev det TonyHawk-veteranerna Neversoft som tog över GuitarHero-serien.
Som sitt första projekt gjorde Neversoft GuitarHero3: Legends of rock, som i princip var mer av samma som tidigare, fast med en handfull spelbara rockikoner som Slash och Rage Against-gitarristen Tom Morello, och ett mycket välkomnat online-läge. Det gick även att spela career-läget med en kompis, eller spela mot varandra i battle-läget, där där man istället för star-power tjänade ihop offensiva bonusar á la MarioKart.
Svårighetsgraden var dock helt åt helvete på sina håll, med låtar som Raining Blood och numera ökända Through the fire and flames.

Medan Neversoft pulade på med att bli varm i scentrikåerna utvecklade Harmonix och MTV-games det betydligt mer utbyggda RockBand, som numera inte bara hade gitarr på matsedeln. Ett trumset i miniatyr, mick var nu med i leken, och plötsligt kunde man spela fyra stycken samtidigt, alla med olika instrument (bas inräknat)!
Trots sin höga prislapp ($169=1800sek wtf??) och löjliga förseningar i Europa och Australien har RockBand sålt som smör, och nu är båda spelserierna redo för nästa omgång i striden om vem som har det bästa musikspelet.Det är GuitarHero: World Tour mot RockBand 2.

---

GUITAR HERO: WORLD TOUR

Neversoft vet att de inte kommer att ha en chans att vinna spelarnas hjärtan i höst om de ger ut ännu ett gitarrspel, och har därför som RockBand gjort GH:WT till mer än bara ett gitarrspel, även här med mic och trumset.
Ett trumset som av många anses mer robust och verklighetstroget än RB's motsvarighet, som fått mycket kritik för att vara väldigt högljudda och plastiga.


GH's trumset däremot har tre hängpukor, två cymbaler och en baspedal, och ser mer ut som ett riktigt digitalt trumset än något vi sett tidigare. Trummorna är även tryckkänsliga, och låter alltså olika beroende på hur hårt du slår på dem.
Micken finns inte särskilt mycket att säga om; den ser ut som en mick, och registrerar hur bra du håller tonen, samt hur väl du uttalar ord och hur starkt du sjunger.
En annan nyhet är att du nu kan designa dina egna instrument i spelet, och göra egna bandmedlemmar precis så som du vill ha dem (varför någon skulle vilja spela som någon annan än Lars Umlaut är en annan fråga), med sliders för varje muskel i ansiktet, tatueringar, smink, scenkläder och piercingar.
Onlineläget tar även det vara på alla nyheter, och låter dig och dina polare samlas för att möta ett annat band på andra sidan klotet.

Men allt detta faller i skugga för den största nyheten i GuitarHero: World Tour, nämligen möjligheten att skapa dina egna låtar. Det inbyggda verktyget för att skapa egna låtar är otroligt mångsidigt, och har enligt Neversoft legat i utveckling i över ett år. Välj instrument, välj sedan vilken typ av valt instrument du vill använda, välj tonart, och börja spela. Spelar du med gitarren byter du oktav genom att luta gitarren, och när du lagt ut din melodi som du vill ha den börjar det roliga. Byt till redigerarläget GuitarHero Mix, där du kan ändra och redigera din låt precis som du vill. Ändra tempo, flytta noter, byt tonart eller vad du vill för att få ditt mästerverk att låta som det ehh...var tänk från början. Massor av effekter finns att välja mellan, så som reverb, echo, chorus och dist; det finns till och med en inbyggd arpeggiator för den som vill göra något riktigt avancerat!
Utöver bas, lead- och rythm-gitarr kan du lägga till trummor, (med dussintals olika trumset att välja mellan) och även keyboard, där det finns över 100 ljud att välja mellan. Det enda som egentligen sätter gränserna för vad som går att skapa är det faktum att det tyvärr inte går att lägga till sång. Detta på grund av den oöverskådliga uppsjö av obsceniteter som snabbt skulle spridas då de användarskapade låtarna sedan går att ladda upp för allmän beskådning och sågning.

Men hur mycket lull-lull det än finns att leka med så kommer det ner till en sak: har spelet bra musik som är kul att spela?
Låtlistan denna gång är större och vackrare än någonsin, och stoltserar med namn som Tool, Metallica, Van Halen, k0rn, LinkinPark, Nirvana, Ozzy och många, många fler. Till och med Michael Jackson's Beat it finns med!
Alla låtar är numera originalinspelningar -inga fler covers.
Den fulla låtlistan finns i länken nedan, och utöver de på skivan medföljande låtarna utlovar Neversoft fler nedladdningsbara låtar än någonsin tidigare (vilket i slutändan borde hamna på 200+ låtar!!).

Låtlista: http://www.rollingstone.com/rockdaily/index.php/2008/09/12/guitar-hero-world-tour-unveils-full-track-list/

---

ROCK BAND 2

-Som enda egentliga konkurrent till GH:WT i höst står Rock Band 2, (förutom halvdassiga Rock Revolution från Konami) som istället för nya instrument, en musikstudio och ett påkostat karaktärsskaparläge väljer att behålla sina instrument som de är och istället erbjuda en marginellt vassare version av Rock Band.
Det som för de flesta kommer att vara avgörande mellan de två är låtlistan, något som kan leda till tåbira i hjärnkontoret då även Rock Band bjuder på guldkorn efter guldkorn. Band som AC/DC, Motörhead, S.O.A.D, Juda's Priest och Metallica.

Här finns hela låtlistan: http://xboxlive.ign.com/articles/902/902400p3.html#rb2


Förutom de 84 låtarna som finns på skivan fungerar även de låtar du laddat ned till Rock Band, och för en liten summa pengar kan du även migrera alla låtar från Rock Band-skivan till Rock Band 2! All denna massa musik, plus den sanslösa mängd nedladdningsbar musik som utlovats gör att den fullkomliga låtlistan till RB2 består av...en jäkla massa musik, helt enkelt.
Att det kommer att ligga på 300+ låtar är det ingen som helst tvivel om.

---

GUITAR HERO: WORLD TOUR VS. ROCK BAND 2

-GH:WT -Nya instrument
             -Skapa dina egna karaktärer och instrument
             -Skapa dina egna låtar i ett minst sagt robust studioläge
            
-RB2      -Mer av samma, men har du RockBand, möjlighet att ladda ned fler låtar
              och ett par wannabe-rockers till polare har ni något att göra fram till RockBand 5

Mirror’s Edge rel: 11 november, utvecklare: Digital Illusions, plattform: xbox360, PS3

Med Mirror’s Edge tar svenska Digital Illusions (även kallat DICE) en paus från Battlefield-serien för att göra något helt annat. Mirror’s Edge kan närmast beskrivas som ett parkour-liknande spel sett ur  första person, där du styr den kvinnliga protagonisten Faith över hustak, genom trånga kontorsbyggnader och kloaker, med dina lemmar som enda vapen. Att hålla uppe ett snabbt tempo och aldrig stanna av när man hoppar över stängsel, mellan väggar eller balanserar på rörledningar, är nyckeln till framgång, snarare än att pricka snabba headshots. Varför du studsar mellan hustak som en annan bumbibjörn (förutom att det är hur kul som helst)? Jo, i Mirror’s Egde’s framtidsvision har staten järnkoll på allt och alla, en framtid där ingen information levereras utan att först kontrolleras. Då ingen annan typ av informationsutbyte är säkert, levereras hemlig information istället genom så kallade ’runners’. Dessa ’runners’ kan närmast beskrivas som mänskliga brevduvor, som tar sig fram genom staden på fot över hustaken, där de löper minst risk att bli upptäckta. Faith är en sådan runner, men som snart hoppar mellan taken av personliga skäl, då hennes syster kidnappas.


Att styra Faith genom staden är inte så krångligt som det låter, och bara bara några få knappar behövs för att rulla, hoppa, glida, klättra och balansera (något som drar nytta av DualShock’s tilt-känslighet). Detta är ett spel som handlar om total inlevelse, och Faiths varje andetag hörs, från lugna, djupa andetag, till att hon blir andfådd om du sprungit längre. Det finns heller ingen som helst HUD, utan dina enda hjälpmedel finns istället diskret implementerade i spelets läckert stilrena design, där röda, varmare färger leder dig åt rätt håll. Förutom plattformselementen möter du även mänskligt motstånd, som är betydligt mer välbeväpnat än du själv. Faith är inte bara en jävel på att hoppa, utan har även en fin färg på sitt bälte inom kampsport, och springer du på en tungt beväpnad soldat avväpnas denne snabbt med en snyggt animerad lägg-benet-runt-fiendens-nacke-och-fäll-honom-till-marken-sekvens (någon som minns lobby-scenen i The Matrix?).


Utöver kampanjen finns inget mutliplayerläge, men väl leaderboards för specifika time-trial-utmaningar, där du kan ladda ned och tävla mot kompisens eller världsmästarens spöke. Att Mirror’s Edge kommer att bli något helt annat än vad vi förstapersonsskjutar-junkies är vana vid är det ingen tvekan om. Hur varierade miljöer och utmaningar det har att erbjuda återstår dock att se. Men en sak är säker: Mirror’s Edge ligger högt upp på önskelistan i jul, och ser man tillbaka på DICE’s spelhistoria så har de aldrig gjort ett dåligt spel. Det här kan dock bli något utöver det vanliga.

-Gears of War 2    rel: 7 november, utvecklare: epic games, platform: xbox360

-‘Bigger, badder and more badass'. Så beskriver  Cliff Bleszinzky, lead designer på Epic Games, Gears of War 2.  2006 var året då Gears of War släpptes exklusivt på Xbox360, och blev omedelbart en enorm framgång och lika mycket ett signum för Xbox som Halo.

Att spelet nått sådan framång har det mycket sin grafiska excellens och närmast konstnärliga design att tacka för, och som trots att det är två år sedan det släpptes fortfarande är snyggast på konsolmarknaden. Och såklart motorsågsbajonetten, som blivit lika synonym med Gears of War som Cortana och Halo, som flugsvampar med läskiga sidoeffekter och Mario.

Gears of War nästintill fulländade cover-systemet och blev även enormt populärt på XboxLIVE.

-Hur följer man då upp en sådan storsäljare? Jo, genom att ta varje lyckat element från föregångaren, och göra det om möjligt ännu brutalare, vackrare, större och mer storslaget än vad det redan var.

-Motorsågsdueller. Need I say more?

Singelplayerkampanjen (som skall spelas co-op!) lovar bland annat att vara längre, gå djupare in på storyn, som tyvärr lämnade mycket att önska i ettan, och strider mot hundratals Locust samtidigt (!). Samtidigt som allt från strider till story och miljöer blivit mer storslaget ser spelet ännu bättre ut än tidigare, med ny typ av ljusättning, som Cliffy kallar för 'Hollywoodljus'. Då Gears of War använde sig av verklighetstrogen ljussättning, har Gears of War 2 mer filmiskt ljus, med skarpare kontraster och starkare reflektioner, något som kanske inte är det mest realistiska, men som ser förbannat läckert ut. Det, och till viss del förstörbara miljöer gör att Gears of War 2 rent grafiskt sparkar konkurrenternas stjärt ännu hårdare än tidigare.

Multiplayerdelen av Gears of War blev en omedelbar hit (trots att den bara låg i utveckling under tre månader!), och är fortfarande en av de mest spelade titlarna online. Därför har nu onlinedelen givits mycket kärlek och har varit med i utvecklingen sedan dag ett. Fler kartor utlovas (fem st. grafiskt upphottade versioner av kartor från ettan kan laddas ned -gratis!), och max antal spelare är numera 10, istället för 8. En annan nyhet är motorsågsdueller, där två motorsågsglada spelare slår ihop sina motorsågsbajonetter på bästa StarWars-manér, och där endast en går därifrån med halspulsådern intakt. Fler takedowns finns även att välja bland utöver det välkända curb-stomp, med ett kreativt sätt att använda varje vapen på (gissa en gång hur torque-bow används, och flina elakt när du gissat rätt).

-Epic Games oundvikliga megasuccé släpps den 7 november över hela världen, och vill inget hellre än att än en gång såga dig i bitar.

-Yeah, (wouu!!) bring it on sucker, this 'ma kind of shit!

                                                                                             //Augustus "Coletrain" Cole

-FarCry2    rel: 24 oktober, utvecklare: Ubisoft, plattform: xbox360, PS3

Samma dag som EA's Dead Space når butikerna släpper även Ubisoft sin bomb: FarCry 2, som snarast kan ses som en andlig uppföjare till FarCry, då de två inte har någonting gemensamt förutom den enorma världen och friheten att tackla situationer och problem precis hur man vill. De tropiska medelhavsmiljöerna från ettan (som överlåtits och slipats till perfektion av FarCry-utvecklarna Crytek med sin nya spelserie Crysis) har bytts ut mot stekheta öknar och savanner i Afrika.
Storyn kretsar kring konflikten mellan två fraktioner i Afrika. Spelaren sätts i en situation där det gäller att utnyttja de båda, ta reda på deras svagheter, för att till sist finna och eliminera 'The Jackal', en mystisk ledare som satt konflikten mellan fraktionerna i brand, och som spelar med tusentals människors liv.


Hur du gör detta är helt upp till dig själv. I en värld som är 50km2 är du fri att gå var du vill, göra vilka uppdrag du vill, när du vill och bli vän med vem du vill. Men skaffar du dig vänner gäller det att beskydda dem så gott det går, för en död vän i FarCry2 är en död vän och kommer aldrig mer att respawna. Ett spelelement som visserligen höjer realismen en hel del, men som kanske kommer att resultera i omladdande från sista checkpointen för att hinna bränna ned tornet som den där krypskytten som sköt din vän sitter i.
Eld, ja. Eld och andra naturfenomen spelar en stor roll i FarCry2, och är något du måste lära dig använda både defensivt och offensivt. Sitter ditt mål och trycker i en stuga, omgiven av en allt för stor skara fientliga soldater?
-Starta en gräsbrand runt stugan med hjälp av din behändiga eldkastare för röka ut dem och skapa kaos bland fienderna så ska du se att det går lättare.
Gräs och allt annat som i verkligheten brinner brinner även i FarCry2, och blir kan även skapa en flyktväg om du är jagad. Skapa en vägg av eld bakom dig så ger även de mest efterhängsna typer upp. Se upp bara, så att elden inte sprider sig och omringar dig!

Något som höjer realismen och närvarokänslan ytterligare är Ubisofts policy att aldrig använda sig av mellansekvenser i sina spel, något som här dras till sitt esse då kameran aldrig någonsin lämnar din karaktärs ögon. En sådan liten detalj som att kameran följer med när du t.ex sätter dig i en bil, istället för att telporteras till förarsätet, gör otroligt mycket för inlevelsekänslan. Inte heller behöver du ränna runt som en huvudlös höna i jakt på medkits om du blir skadad. Du får snällt ta fram sprutan och tången om du fått granatsplitter i armen, eller bryta tillbaka fingret om det gått ur led när du fallit från hög höjd.

Utöver en singelplayerkampanj med en enorm, öppen värld med massor av uppdrag, fordon och vapen erbjuder FarCry2 såklart ett maffigt multiplayerläge (dock ingen co-op, snyft) och med det en baneditor som får skickar Forge in i skamvrån. Börja från scratch, gör banan stor som en handfull fotbollsplaner och använd något av editorns många verktyg för att skapa berg, dalar och vattendrag (det finns inga färdiga bitar att sätta ut, du målar upp bergen själv), och släng på några läckra texturer. Sedan kan du välja mellan tusentals byggnader, torn, växter, fordon, bryggor, vägar, broar och allt möjligt att utsmycka din bana med.

Löven har börjat falla, och som vanligt efter en sommar som lidit av törstig speltorka laddar bjässarna upp inför hösten och släpper med start i oktober blytunga titlar med bara några dagars mellanrum. Tillåt mig presentera den hetaste hösten i mannaminne:

(notera att alla releasedatum gäller storbritannien och kan skilja sig från de svenska releasedatumen)

---

-Dead Space      rel: 24 oktober, utvecklare: EA, plattform: xbox360, PS3

-Dead Space är EA's egna försök att skrämma skiten ur oss i höst.
Storyn kretsar kring en framtid där jordens resurser sedan länge sinat, och i en värld där resande genom rymden är en bagatell är människans enda hopp om överlevnad uttömmandet av andra planeters resurser. Detta görs med enorma rymdkryssare, s.k 'planet-crackers',  som tömmer planeter på dess viktigaste resurser för att med ett par års mellanrum återvända till jorden med de skördade resurserna.
Ett sådant skepp är Ishimura, ett skepp som tappat kontakten med Jorden.
Spelaren intar rollen som Isaac Clark, en rymdforskare som skickas till platsen för att undersöka vad som orsakat detta.
Det står snart klart att något gått käpprätt åt helvete, när Isaac möts av en massaker utan dess like.
-I rymden kan ingen höra dig skrika...förutom kanske mamma som sover i rummet brevid.


-EA har länge varit (ö)kända som de hjärtlösa monster som köpt utvecklare efter utvecklare, för att sedan snabbt forcera ut spel i butik, ofta med halvfärdiga resultat som resultat. Ett utmärkt exempel på detta är den numera oöverskådliga mängd TheSims-expansioner som släppts, senast med det dödfödda TheSims: IKEA furniture. Expansioner som tyvärr ändå säljer som smör tack vare alla casual-gamers som i brist på annat gärna frossar TheSims ett par år till. Jag har länge kollat snett på EA för bland annat detta, men de har på senare tid visat tecken på bättring, med egenutvecklade och mycket polerade titlar som SKATE och nu senast  Dead Space.
Spelet ses ur tredjepersonsperspektiv (á la ResidentEvil), något som är tänkt ska stärka dina känslomässiga band med Isaac. Hur mycket känslor man kan få för en herre iklädd svetsmask storlek XXL återstår dock att se.
Samtidigt som detta ser ut att bli en riktig hårresare väger även actionelementen tungt. Spelets alla fiender består av tidigare besättning ombord på Ishimura, nu i form av deformerade, utgångna och ursinniga monster som inget hellre vill än att festa natten lång med Isaacs tarmpaket som partyhatt. Dessa killar går inte och lägger sig bara för att du sätter en projektil innanför pannbenet på dem.
Down, but not out tycks vara deras motto; en nedskjuten fiende som reducerats till en blöt fläck på golvet kan mycket väl greppa tag om din fotled om du är oförsiktig. Du kan aldrig vara riktigt säker på att en fiende inte reser sig upp när du vänder ryggen till föränn du bokstavligt talat gjort slarvsylta av dem.
Ombord på Ishimura finns inga vapen, och Isaac måste därför vara kreativ med sina reparationsverktyg, något som ser ut att bli roligare än det kanske låter. Alla mekaniker behöver vara utrustade med svets och plåtsax (självklart i neonball framtidsversion), något Isaac ser till att använda till sin fördel när gamla vänner reser sig upp med något mordiskt i blicken.

Musiken spelar även den på precis rätt strängar (pun) och kommer med all säkerhet sända långsamma, isande kalla kårar nedför ryggraden när du står där, ensam, med bara en övergiven rymdstation full av avlidna vänner som sällskap.


Om bara ett par veckor får vi ta del av EA's skräckepos Dead Space, som släpps den 24'e oktober (i England, i varje fall...).

-We live, as we dream — alone.
//Joseph Conrad -Heart of Darkness