Den 7 november 2008 skulle bli en utav årets absoluta höjdpunkter.
Istället kom den att gå till historien som ett mycket psykiskt påfrestande jordvarv.

11:30

Fredag. Skolan tycker att jag ska få gå hem redan klockan halv tolv, och nervöst ivrig som en amfetaminpåverkad hamster skyndar jag in till stan, redo att inhandla mitt förhandsbokade exemplar av Gears of War2 i blytung metallcasing. Jag ställer mig framför butikschefeen Tobbe och säger med mitt fånigaste flin "gissa en gång!". Han ler förstående tillbaka och vänder sig om för att från hyllan plockan ned och förverkliga min för sekunden enda och högsta önskan. Han slår upp förhandsbokningspärmen med intygande kråkfötter och glider med fingret ned för den första sidan med namn. Ingen Lundmark. Han byter blad och upprepar processen. Ingen Lundmark.

-Njadu, du tycks tyvärr inte finnas med här. Står det möjligtvis i något annat namn?

Min första tanke var att be honom skaffa sig ett par glasögon, men så gjorde jag en sökning på orden "gears2+förhandsbokning" i min interna google-sökmotor. Noll träffar.

Att förhandsboka spelet hade tett sig som en sådan självklarhet att jag helt enkelt glömt bort att göra det.
Att jag kunde komma tillbaka innan stängning och möjligtvis få tag på ett deserterat exemplar kändes just då som en mycket klen tröst.

Med en sjunkande känsla av tomhet begav jag mig hemåt och spenderade resten utav eftermiddagen med att sova med katten i vardagsrummet, allt för att få tiden att slå stängningsdags.

18:45

Jag möter Sebastian på GAME och stod än en gång framför Tobbe med förväntansfull blick. Där och då log fru fortuna åt mig för första och sista gången under dagen, då jag denna gång såg min gode vän Hermelins namn på förhandsbokningslistan, och det slog mig:                                                                                                                                           Han berättade ju tidigare att han köpt spelet på CDON.com! Alltså: ett Gears-exemplar åt mig!
Glädjen var total, och både jag och Sebastian firade på Max med teorier om spelets story och leveldesign och hur exakt hur badass det ska bli att co-oppa igenom horder av Locust.

19:45

Hemma, inkopplad, uppkopplad, colaförsedd och redo att rädda mänskligheten.

Detsamma kan inte sägas om Sebastian. Han ringer snart och förkunnar att han inte kan hitta sin hårddisk. Jag förvånas inte över att jag inte blir förvånad. Jag ger honom en halvtimme att leta. Fortfarande ingenting. Han ringer, förklarar att han måste ha glömt den hos Jakob. Ringer snart igen och säger att Jakob inte är hemma.  Frustration börjar byggas upp; skivan ligger där i skivsläden och är oerhört mallig över att bära ett rödsvart klistermärke som retar "GEARS OF WAR 2: SEE, BUT NOT TOUCH."

21:15

Sebastian ringer ännu en gång och är fullkomligt rådlös. Just som jag är påväg att slita mitt geléstyva hår får jag en Amazing Idea™ och skickar honom att låna ett minneskort utav semigrannen Nicklas! Denna bagatell tar bara en dryg halvtimme, och vi är nu båda hemma, inkopplade, uppkopplade, colaförsedda och redo att rädda mänskligheten.

22:00

Ain't enough freaks to stop these men.

 -Recension inom kort.