Det är jag som är CBZ, även känd som Chinballz. Jag har varit gamer sedan fyra års ålder (första kärleken var SuperMario World, medan spelet Another World fick lämnas igen då det gav mig mardömmar) och har med tiden blivit mer kritisk i min syn på ett spels alla delar. Här kommer jag att dela med mig av mina på ett eller annat sätt gamingrelaterade upplevelser, nyheter och åsikter.

Det skall sägas direkt: Ett spel som flirtar med ett förförande yttre kommer likt en snygg tjej/kille snart falla isär ifall det inte finns mer att upptäcka under dess glansiga yttre. Musiken, ett medie som väger minst lika tungt som den grafiska biten, kommer tyvärr sällan i fokus och är något du inte kan ta del av när spelet marknadsförs. Kudos då till EA och deras stundande skräck-rymd-shooter DeadSpace, som gett smakprov på spelets nervkittlande, till synes alldeles lysande soundtrack. Många andra faktorer spelar även in; hur följsam är kameran, och är perspektivet rätt för spelet? Hur balanserad är NPC-AI'n, och är spelets balans och svårighetsgrad rättvis? Hur pass stort och viktigt är omspelningsvärdet?

Exempel på spel där omspelningsvärdet spelar mindre roll är för mig är Bioshock och Shadow of the Collossus.
Spel som för mig sorteras i facket 'upplevelser' snarare än 'fantastiska spel'. Bioshock, med en stämning så tät att man kan skära den med kniv, och med en story lika  genialt nyskapande som dystopisk och tänkvärd, och som dessutom försiktigt utforskar spelarens moral och egoism. Shadow of the Colossus, som är lika mycket ett stycke oöverträffad interaktiv konst som ett nyskapande spel som vågar bryta ny mark.

-Spel som bara behöver upplevas en gång, men som ligger kvar i sitt fack i huvudet och sprider värme; som en kram från den där snygga tjejen/killen som hade mer att ge än att bara agera ögongodis.